Härliga Bulgarien...

Då var vi hemma... efter en alldelles fantastisk vecka i Tsarevo, Bulgarien. Mycket roligt hände, ska försöka göra ett sammandrag av det hela...



Tisdag: Avresedagen.... Fördriver dagen med kaffe hos Linda.. packar det sista och bara väntar in tiden.. Tillslut kommer Mamma... nu är det dags att åka.. vi ska verkligen åka. Det va inte en dröm. Barnen säger hejdå glatt. Själv börjar jag gråta. Fick dåligt samvete för Wictor. Dom stora barnen har ju vetat hela tiden i några månader. Men Wictor är ju så liten så han förstår ju inte. Och jag fundera på vad han kunde tänkta. Tänk om han tänkte att mamma och pappa har kanske försvunnit för gott. Mamma och Niclas tyckte jag var väldigt löjlig. Nåväl, flygresan går bra. Vi kommer till transfer bussen och det är en minibuss för oss och 2 tjejer till. Vi visste ju att detta va en ganska ny semesterort, helst för svenskar. Men att vi bara skulle va 4 st?? åker i över 1 timma på stans skumpigaste vägar. Mörkt som bara den. Kommer fram till hotellet. Då är det bara vi som ska av, dom andra 2 skulle till hotellet 2km bort. Shit!.. jag var så jädra skeptiskt. Det såg ut som vi var i värsta gettot. Hotellet är dock väldigt fint. Och jag lägger mig på sängen och frågar Niclas: var fan har vi hamnat?? Är vi dom enda svenskarna här tro?? Klockan är nu runt halv 2 på natten. Efter mycket om och men så somnar vi.

Onsdag: Vi vaknar till strålande solsken. Varmt som bara den. Går ut på balkongen. Och inser att vi bor i ett vanlligt bostadskvarter. Men väldigt blandade hus, förfallna och väldigt upprustade. Vi går ner till resturangen för att äta frukost. Hör inte en enda svensk stämma. Helt plötsligt säger Niclas att han hör att bordet brevid pratar svenska. Vi hejar och börjar prata. Ett jättetrevligt par från Stockholm, Malin och Jonas. Sen går jag och Niclas till stranden. Turkost vatten. Mjuk strand. Vi äter lunch på en servering som ligger där. Sen väljer vi att gå tilbaka och lägga oss vid poolen. Där träffar vi Malin och Jonas igen. Pratar en stund och bestämmer att vi ska äta tillsammans på kvällen. Det visar sig att vi bor precis vid shoppinggatan och vi kollar in alla stånden. Mcyket fint. Vi går till en resturang som ja... maten var inte suverän, men sällskapet va iallafall... Kvällen fortsätter i lobbyn och sen på deras balkong. Minst 2 vinflaskor och lite därtill delade jag och Malin på. Jösses!!!! Va ganska rund under fötterna sen....

Torsdag: Vaknar bakis. Vi har bestämt att åka bort till den stora stranden som ligger vi det andra hotellet. I sällskap får vi Malin och Jonas och ytterligare 2 svenskar, dotter Anna och mamma Barbro. När vi kommer till bussstationen, blir vi fulla i skratt, urgammla bussar, hälften av bussen är öppen. Cabbuss!! En kupong kostar 1 leva (5,50kr). En mysig tur till stranden. Den här stranden var stor. Jättemysig. Hotellet här var alldelles fantastiskt. Hit ska vi åka om vi åker tillbaka med barnen någongång. Men resturangen som låg på stranden däremot får nog bättra på sin service. Dom kom med maten 1 och 1. Så när den första ätit upp hade inte den sista fått sin sitt än. Vi klagar på servicen och får kaffe och rabatt på menyn. På kvällen går vi alla 6 ut och äter på en kinaresturang och där var det kanon gott. Allt var åter igen trevligt. Och ännu mera alkohol... Kvällen slutar att vi sitter uppe på taket på hotellet och dricker gott och festar alla 6. Åter igen sen kväll....

Fredag: Våran 5-åriga bröllopsdag. Vi hade sagt hemma att vi skulle ha roomservice och mysa denna dagen. Men istället så bestämde vi oss för att åka med på en busstur till grannstaden primorsko. Där gick vi en shoppingrunda. Men vi hade bara 3 timmar på oss, så man rusade genom butikerna. Lite granna blev det köpt iallafall. Tillbaka till våra kvarter så togs det ett dopp i poolen och lite solande innan det va dags för att gå ut och äta igen. Vi hänger fortforande ihop alla 6 och har kanonkul. Dock är vi alla så supertrötta efter denna dagen. Så vi splittras rätt tidigt och jag och Niclas går upp på rummet och myser. Vi hade också valt ut våra bröllopspresenter själva. Så det inhandlades. Niclas fick ett halsband med ett hänge han ville ha och jag fick en klocka och ett par örhängen. Väldigt nöjd med våran 5-års jubilee ändå. Puss min älskling =)

Lördag: En lugn dag... Stranden lockade. Fortforande lika potthet ute som dom andra dagarna. Simmar och solar och bara mår förjädra bra. På kvällen så blir Anna dålig. Följer inte med ut och äter. Vi andra äter gott och dricker gott. Kvällen avslutas på balkongen igen med ytterligare lite gott att dricka.

Söndag: Då ingen av oss kände oss nöjda med shoppingturen på fredagen, så bestämde vi oss för att hyra en bil och åka dit igen. Vi knödde in oss alla 6 i en ganska fräsch Alfa romeo. För det får man säga, att dom hade verkligen fina bilar här. Vissa var från 60-talet men knappt en rostfläck. Och som våran reseledare sa, här är trafiken laglös. Och det märktes, för dom backa, vände och parkerade ta mig sjuttan hur dom ville, när dom ville och överallt. Gick du på trottoaren så kunde man va tvungen att gå ner för där stog det en bil parkerad. Nå väl, shoppingturen blev kanon. Det blev kläder och klockor m.m. till alla i familjen. Kanon... Hemma igen slängde vi oss i poolen. Så varmt.. Anna som följde med till shoppingrundan fick Niclas köra hem. Hon fick inte behålla något. Stackaren fick besök av läkaren som gav henne medicin. På kvällen blev vi dock bara 5 igen som va ute och åt. Satt ute och drack sen vid poolen. Mysigt, mysigt..

Måndag: Längtade till denna dagen. Vi skulle åka ut med en catamaran. För 550 kr fick vi bussresa, båtresa 4 timmar ute på havet, fri tillgång till öl och vin och buffe. Sjösjuka jag... hur ska detta gå?? Vi plockas upp av en stor turistbuss, på vägen ska vi hämta upp mera folk vid olika hotell. Och vilka hotell då! Jösses.. så lyxiga, och så fina med dom mest underbaraste stränderna. Och mera byggs det. Överallt kan man se att dom expanderar. Det ena hotellkomplexet efter det andra byggdes upp. Vi kommer fram till catamaranen och får gå ombord. Vi väljer att sitta på näten och dricka vin. Helt plötsligt blir jag alldelles vattnig i munnen och kände bara att nu är det kört. Springer till toa och japp, där kom det. Fick sitta sen i hytten och lugna ner mig lite. Båten lägger ankare och släpper ner en stege. Från den fick man hoppa i vattnet. Man fick låna snorkel och cyklop. Så Jonas och Niclas valde detta. Dom var sist upp av dom alla. Jag och Malin och Barbro vi plaska en stund sen gick vi upp och njöt av den goda buffen. Jag mådde ganska bra ändå. När båten startar igen så väljer vi att sitta ganska långt bak. Men det hjälpte inte. Hela lunchen kom upp så det va bara att gå in och lägga mig i hytten igen. Kände mig liten på jorden och ville bara hem till hotellet. Och stackars Anna låg kvar på hotellet hon med. Sen ockuperade vi poolen igen. Göttit... På kvällen blev det mat, lite koll i stånden på affärsgatan och drink vid poolen innan det var dags för sängen. Niclas börjar klaga på att magen känns uppblåst och stor och kände sig allmänt ur form. Så inget mys alls sista natten... men bara gilla läget!

Tisdag: Vaknar av att Niclas springer upp och försöker spy, inte bara 1 gång utan 3 och tillslut så kom det med besked också. Nej tänkte jag... vad e nu detta. Vi ska ju åka hem i kväll. Vi skulle ju till stranden hela dagen och sola och snorkla och bara njuta av sista dagen i solen. Går ensam ner till frukosten, möter där Anna som ser piggare ut och Malin och Jonas. Då ligger Barbro också och spyr. Vi kallar på läkare. Niclas får inte behålla något. Kommer båda vägar. Hur ska det gå och resa hem?? Så stranden byttes mot poolen. Tillslut kommer läkaren. Niclas får dropp på rummet. Till hjälp fick vi ta tvättställningen från balkongen för att droppet skulle hänga högt. Då det höll på att välta fick jag snabbt tömma en stol med Niclas grejer på bla en dataväska, för att ställa som stöd. Fick leta upp apoteket och hämta ut mediciner. Läkaren var dock väldigt duktig på engelska. Och allt gick smidigt. Var dock lite imponerad hur medicin hanteringen funka. Lämnade fram receptet, inget leg. Hon slog inte in något i en data, utan bara försökte säga till mig på bulgariska hur många tabletter han fick ta. Sen fick jag receptet med mig igen...

I allafall, han får inte behålla något. Mediciner m.m kommer upp igen. Hur ska vi komma hem? Medan Niclas försöker att sova bort det, så går jag med dom andra och äter och ligger vid poolen och solar. Men han får inte mycket ro till att sova. Stackarn. Barbro repade sig rätt snabbt och va på fötter till eftermiddagen. Stockholmarna ska avresa 2 timmar innan oss och jag går ner och säger hejdå. Sen får jag fixa med det sista medan Niclas vilar in i det längsta. Åter igen får vi åka minibuss. Han kör precis som om han var jagad. När vi kommer fram så får Niclas besöka toa med en gång. Och sen upptäcker vi det fasansfulla. Passen e borta!!!! Vart fan är dom?? Vi får gå ur kön till incheckningen och leta. Rotar upp väskorna. Lite pinsamt va det när dom andra blängde på en. Ingenstans fanns dom. Vi kunde inte förstå hur detta hade gått till. Får tag på en reseledare. Hon ringer hotellet och där fanns dom. Dom stoppas i en taxi. Men det tar ju ca 80 minuter med taxi, 60 om dom kör som dom brukar köra. Planet stog dock redan inne och alla hade kommit ombord ganska snabbt. Så nu väntade alla på oss. Så passen måste ramlat ur när jag tömde stolen från grejer. För innan hade jag gått igenom rummet. Flygledaren stog och stampa och niclas sprang marathon till toa medan jag höll utkik efter taxin. Tillslut kom den. 200 leva ville dom ha för det. 1100kr... för att frakta 2 pass.. Känns surt men vad gör man. Va bara till att betala och se glad ut. Checkade in och sen ville flygledaren att vi skulle springa för att planet var redo att lyfta. Mitt i allt detta säger Niclas; Får jag inte skita nu så skiter jag på mig. Flygledaren höll på att gå i taket. Men vad skulle hon göra. Han var dock väldigt snabb och sen fick vi springa före en hel kö i säkerhetskontrollen. Dom sket i att jag hade vattenflaska m.m. När vi väl kom ombord så hörde man fina kommentarer av många som satt och vänta på att få flyga hem. Försökte sova, men var fortforande uppe i varv. Men vi var faktiskt på väg hem. Somna till små korta stunder. Conny kom rätt snabbt och när vi kom hem så tog vi varsin soffa. Då var klockan lite över 5 på morgonen.

Idag: Kl 8 vaknar vi av 3 glada barn som vill kramas och se vad vi har köpt med. 3 timmar sömn.. knappt det, för man somnade ju inte med en gång heller när man hade kommit hem. När Wictor hade kommit iväg till dagis så fick jag sova lite till. Men kroppen är så jädra ur balans. Inte människa för 5 öre. Så nu när jag är klar så ska jag sova.... Niclas är på bättringsvägen. Trodde jag skulle få köra upp han till Östra sjukhuset idag. Men som tur var så avvaktade vi lite. Nu har han ätit rostade mackor och det går bra. Ögonen går i kors nu.

Resumé av veckan: Veckan i sin helhet har alltså varit kanon. Visst har man tänkt på barnen och undrar hur allt funkar hemma. Men vi har njutit i fulla drag. Ätit och druckit gott, haft jättegoa vänner som vi umgåtts med och som vi ska hålla kontakten med. Ett ställe jag rekommenderar folk att åka till om man inte vill bo på en ren turistort. Vi sa dock allihoppa att det skulle vara intressant dock att träffas där om 5 år igen och se hur förändringen av staden ser ut. För det va nog bara början av en ny turiststad som vi såg. Gjorde ont i mig att se alla vildhundar som sprang runt, hade jag kunnat så hade jag tatt med alla hem. Det va fantastiskt att se vildhästar och vilda åsnor. Trots sista dagens tråkigheter så har allt varit så suveränt fantastiskt.