Man slutar aldrig förvånas...

Nej det gör man verkligen inte....

Mycket positivt idag. Har precis varit och hämtat min syster på Landvetter. Äntligen är hon här. Ca 1 månad på oss att ha galet roligt och tjöta skit.

Det andra är att jag och min väninna har pratat. Det är väninnan som jag har skrivit om i mina senaste inlägg. Fick rett ut lite granna. Men det känns bra. Och eftersom jag vet att hon aldrig läser min blogg för vi pratar alltid om allt så fråga jag henne om någon hade sagt det till henne att jag har skrivit här, jag behövde inte veta något namn. Och jo det stämde, någon hade sagt det. Och jag vill bara förtydliga en sak. Det jag skriver i min blogg handlar om mig och jag skriver utifrån mitt perspektiv. Mina känslor, tankar osv... Jag har inte på något sätt vilja svärta ner min väninna, vilket jag har tidigare skrivit. För hon är bäst. Även om det har varit skit just för tillfället. Det är så tråkigt, att jag vet att folk går in enbart för att läsa och gotta sig i mina bekymmer, oavsett vad jag skriver om. Men egentligen, va hade jag räknat med.. vet ju vad folk går för, iallafall en del av dem som läser min blogg. Och tar du inte åt dig av detta, då är du inte en av dom.

Att jag har skrivit här är ett sätt för mig att få skriva av mig. Att få lätta på trycket. Men nu är det slut med det... nu får ni hitta någon annan att gotta er åt... Jag tackar för mig. Ha det bra alla!!!!

Härliga sommaren...

Nu är den härliga sommaren här... i allafall i några dagar. Så skönt med värme för kropp och själ. Men dock så känns allt skit. Är inne i ett känslomässigt kaos. Gråter i min ensamhet och glad när andra ser mig. Lite jobbigt ibland att hålla uppe en fasad hela tiden. Men det är väl så det är. Många lever väl med en fasad. Jag kan väl inte vara den enda i världen med problem?

I tisdags så träffade vi psykologen, skolsköterskan och rektorn. Där fick jag berätta allt. Och jag grina.. hela tiden..det var skitjobbigt. Sen berättade psykologen om vad som sas när hon träffade Lucas efter det här med vad min väninna ringde och sa. Han var ledsen och ville inte prata så mycket om det. Hon hade också frågat honom om båda gångerna han blivit misshandlad. Och där hade han inte sagt så mycket heller. Så hon bad han rita en teckning över hur känner. Då ritade han 3 höghus och en stor drake som blåste eld över husen. Och våran tolkning, var likadan som psykologens och skolsköterskan och rektorn.... Han är arg på samhället, han finner världen orättvis och han undrar just varför han råkar ut för all skit. Och det gör jag med. Hur mycket ska den här lilla killen orka med? Ang det som min väninna "anklagade" Lucas för, där sa dom alla 3 att ingen vet sanningen mer än Lucas och hennes son. Och Lucas har ju erkänt att han slagit honom med cykelpumpen. Men vilka pojkar slåss inte? Och munhugger med vararnadra. orden som väninna skrek till mig i tele: "Din son är sjuk och behöver hjälp".... Ja, sa dom, det va ganska hårt sagt. För Lucas är inte sjuk på något sätt. Och även det här med att han skulle ha visat snoppen. Även det är helt normalt. Det är pojkar. Inga vuxna män. Deras synpunkter va rätt skönt att få höra. Dom tog alltså inte mitt parti på något sätt, utan bara förklarade att det tillhör barns utveckling. Och sen sa psykologen också att det här med fula ord, det hade deras barn lärt sig oavsett för på trädgärdets skola är inte resten av eleverna änglar heller. Men dom här orden har snurrat runt i mutt huvud; "din son är sjuk, han behöver hjälp".... Om inget annat så har det fått mig att känna mig värdelös som mamma.

Vi bestämde följande, att psykologen ska försöka att träffa Lucas så många gånger till som det hinns med innan skolavslutningen. Skolsköterskan, världens underbaraste skolsköterska, lova att hålla ögonen uppe och hon finns där när Lucas behöver henne. Och Rektorn, tyvärr kom hon till skolan först för knappt 1 års sedan. Hade hon kommit tidigare så hade nog Lucas skolgång varit betydligt bättre för han tidigare. Men hon lova att prata med den killen som har hackat på Lucas varenda dag nu i ett par veckor, om att han ska låta Lucas va nu så att dom sista veckorna i skolan ska bli något positivt för honom. Det kändes skönt att få höra, att man inte är värdelös som förälder, att vi trots allt gör ett bra jobb med våra barn. Vi prata om det här med att vi söker lägenhet och att ni känns det ännu mera bråttom då vi har polisanmält dom som misshandla Lucas, anklagelserna mot Lucas som faktiskt fick han till att be om hjälp till att ta självmord, att han har kommit in i skolan i kungälv osv, och är det så att vi behöver ett underlag för att kunna få rätt till förtur, så skriver psykologen ett utlåtande och rektorn och skolsköterskan kommer att skriva på. Men om detta hjälper vet jag dock inte.

Men en underbar vänskap är nog dock alltid förstörd. Sorgsligt men sant. Har lite svårt att acceptera detta bara. Men kanske tvungen. Det verkar dock inte som min väninna vill alls. Vi träffades dock på gården i torsdags. Står 3 meter ifrån varandra och inte ett ljud sägs. Och precis när jag tänkte att jag skylle bryta tystnaden så tar hon upp mobilen och ringer. Och sen gick jag och Wictor eftersom vi var på väg hem från dagis. I fredags så var vi på samma ljusparty och inte då heller sägs det något. Tänk att en underbar vänskap bara kan brytas och vändas till att man inte ens säger ett ljud till varandra. Som sagt, det är nog förstört för alltid, men det är ändå löjligt om man inte ens skall kunna prata med varandra om man tex står ute på gården eller stöter på varandra hos någon. Det är ju dock inte vi som har slagits med cykelpumpen osv. Men det får tiden utvisa.

I morgon kommer min syster. Hon kommer säkert att få mig på bättre humör. Hon är bra på sånt. Och till helgen kommer Pascale och Anna och då blir det kanon. Caroline ska konfimera sig i helgen. Förstår ni det? för det gör inte jag.. hallå, det är min lilla flicka vi pratar om... Min söta lilla flicka... Henne måste vi väl ha lyckats med, så så jädra värdelös som mamma kan jag ju inte vara.... Natti natti alla...

Tungt!

Ja det är så det känns... tungt och förjävligt. Ibland finner jag inte dom rätta orden. Vilket jag nog inte kan göra just nu. Jag saknar min kompis. Så det gör ont. Men samtidigt så är jag ledsen, sårad och arg för att detta inte kunde redas ut mellan 4 ögon med barnen tillsammans med oss vuxna. Att bara låta det vara så här löser inget. Vet inte vad jag ska göra... så splittrad. Men det gör verkligen ont... En jävla jobbig situation. Som jag önskar er andra att ni aldrig behöver befinna er i. I mitt föregående inlägg berättade jag att jag ringde till Lucas psykolog och berättade allt. Hon har träffat Lucas nu och pratat med han om det. I morgon skall jag och Niclas träffa henne. Tror inte att det är någon idé att sminka mig innan för tårarna kommer väl spruta som vanligt. Ja det återstår att se...

1 vecka har runnit iväg på mitt nygammla jobb. Och det märks att jag är välkommen med öppna armar. Det känns inte som om att jag har varit därifrån i 4 månader. Bara varit sjuk i en vecka. Sköterskan igår gav mig tillbaka alla mina delegeringar på stående fot. Inga nya tester osv. Det va skönt. Och bara glada miner från andra personal och en del boende. Som tur är så har detta glatt mig en del. Annars hade jag nog varit superdeprimerad vid det här laget.

Är dock ledig i morgon, ska bli gott. Umgås lite med Niclas. Krama en bebis osv... Det blir nog en bra dag i morgon hoppas jag...

Livet ändras snabbt!

Söndagen var en lite smått jobbig dag. Vi hade tid hos polisen för att peka ut dom killarna som har överfallit Lucas vid 2 olika tillfällen. Den första killen är inga problem. Lucas hitta han i skolkatalogen. Han är ca 17 år och är nu anmäld för misshandel. Dom andra 3 är bara 1 år äldre än Lucas. Där kommer sociala träda in. Men polisen sa det att först så kallar dom ner killarna på förhör, och då är dom inte lika snälla mot dom som dom va mot Lucas under samtalet. Dom blir oftast väldigt ångestfulla och gråter och är till och med beredda på att be om ursäkt. Men jag känner en skräck. Tänk om tex dom här killarna gaddar ihop sig och går på han igen. Prata med en arbetskamrat om det här. Och hon bor i backa. Där det verkligen händer en massa saker. Men ungarna där går inte på varandra, och absolut inte dom som är yngre. Hon sa det att dom har väldigt mycket respekt där för varandra. Känner lite panik faktiskt och bara känner att vi måste flytta snart.

Inte nog med detta så ringde en väninna sen. Hon säger att min son har slagit hennes son med en pump, vid ett flertal tillfällen tagit strypgrepp på hennes son, och han ska ha sagt till honom att han ska gå hem och knulla sin mammas fitta osv och han ska även vid ett tillfälle ha visat snoppen. Att det tog henne 3 timmar att pressa sin son på detta..... Jag försökte få veta om Lucas har gjort dom här sakerna helt oprovecerat eller om det har funnits orsaker bakom. För gör han det helt oprovocerat så måste jag ju spärra in han. Kan ju inte ens släppa han till skolan då ju. Men min väninna blev då väldigt upprörd. Började gapa och skrika på mig att min son var sjuk, han behövde hjälp osv... Själv fick man inte en syl i vädret och då la jag på för jag tyckte inte jag behövde höra på den skiten som hon slängde ur sig. Naturligtvis så började jag fråga ut Lucas under tiden jag hade henne i tele. Han erkände att han hade slagit honom en gång med cykelpumpen, för att hennes son höll på att störa för han när försökte pumpa sin cykel. Han erkände att han hade skrikit på han fula ord när han hade retat honom och Lucas blev arg. Men han erkände inga strypgrepp. Det har han aldrig gjort säger han. Varav jag då får höra att min son ljuger och hennes pratar sanning. Att det är Lucas fel att han beter sig illa i skolan och att dom får klagomål. Dom ska på utvecklingssamtal på tisdag och hon ska bara skylla på min son. För hade dom inte varit kompisar så hade hennes söner aldrig lärt sig fula ord. Nä Lucas är den enda ungen i hela världen som säger fula ord. Ja så skyll på han. Så känns det kanske bättre... Men barn slåss väl. Helst pojkar. Dom retas och kivas för att nästa dag vara kompisar igen. Det är väl lite så det funkar väl?? Det här med att ha visat snoppen, det hade han gjort förra sommaren för att styla sig inför kompisgänget på gården. Men han säger att det inte har hänt igen. Ska jag bara då ta för givet att min son ljuger för mig. Att han har tagit strypgrepp och visat snoppen. Att hennes son talar sanning. Det kan inte vara så att när hans mamma höll fast han i 3 timmar och pressa han, så hitta han på för han ville bara komma undan, att han ligger hysteriskt och gråter för att han vet att han ger Lucas en massa skit. Nej då, inte kan det vara så. Min son ljuger och så är det.....

Reaktionen blev som följd hos mig att jag fick mig ett psykbryt. Jag kastade en sked mot han genom hela köket, som tur var missa jag. Jag skrek nog som aldrig förr. Grinade och slog i saker. Lucas blev hysterisk han med. Sprang in och slängde sig på sin säng. Grät och skrek att han hade inte tagit några strypgrepp. Och han var verkligen hjärtiligt ledsen. När han är skyldig så brukar han bli arg och gapa argt att han inte har gjort något. Själv slängde jag mig i soffan och desperat försökte jag få tag på Niclas. Som satt i ett sällskapsrum på jobbet och titta på hockeyn. Telefonen hade han lämnat på rummet. Då ringde jag min mamma tillslut. Som tur var lyckades hon behålla lugnet. Och hon sa samma som mig. Han slåss säkert inte utan vidare. Oprovecerat. Om han nu har visat snoppen, så va e det. Det är en del av deras "lek". Dom är faktiskt bara barn, dom är inga vuxna. Dom ska leka, slåss och kivas... Sen fråga min mamma mig om Lucas får lov att säga fula ord. Och det får han inte. När jag hör han så är det utegångsförbud med en gång. Hennes barn får inte heller säga fula ord. Om min son är sjuk, så är han inte den enda då.

Kvällen var hemsk. Jag skrek helt hysterisk. Tillslut hitta jag lugnet igen, jag var tvungen att göra det och prata med min son. Kommer ut i köket och hitta en lapp från Lucas. Där står det att han vill dö och att han vill att jag ska hjälpa han. Då brast det igen. Jag vet att han har det jädrigt tufft nu. Grabben går igenom så jädra mycket. Hans problem med dyslexin. Alla problem den har skapat för honom. Att han inte kan behärska engelska tex. Kompisarna i skolan som hackar på han hela dagarna. Vissa dagar är det för mycket för han och han springer bara hem. De 2 överfallen som varit nu också. Tror fan att Lucas bär på aggretion. Och detta sa jag och Niclas till Lucas psykolog för över 1 års sedan. Att snart så kommer han inte vara snäll längre när någon är dum mot han. Utan han kommer att tända till snabbt istället för nu har bägaren runnit över för han. Och nu har han kommit till det stadiet. Det märkte vi för ett par månader sen. Även fröken i skolan har märkt detta. Men att han skulle vid ett flertal tillfällen tagit strypgrepp. Och att den här pojken då aldrig skulle haft märken. Aldrig vid något av dom här tillfällena fått ont och sökt tröst hos någon. Nej jag har lite svårt att köpa detta faktiskt.

Men hela situationen känns skitjobbig. Det är ju min väninna och hennes barn vi pratar om. En väninnan som har blivit som syster för mig. Just nu så har jag väldigt svårt att hantera detta. Gråter, sömnlösa nätter. Osv... DET ÄR SKIT RENT UT SAGT!!!! Och på detta börja ett nytt jobb och va glad och trevlig. Vilket jag kanske har glömt att berätta. Att jag fick mig en tillsvidare anställning på Landala hus igen. Borde vara jätteglad och le, men svårt när detta mörka molnet hänger över en. Har 2 väninnor som har varit mina vänner i ca 20 år. Som känner mig och Niclas innan och utan. Båda koppla ganska snabbt att här har hänt något allvarligt. Och ringde mig. Va skönt att få prata av sig. Inte så lätt när Niclas är i Norge. Han blev ju ledsen och arg och frustrerad över att vara så många mil bort och inte kunna ställa upp för familjen. Tack tjejer för att ni finns. Helst ville jag ju inte svärta ner min väninna i detta fallet. Men det är ändå min son som utses som boven. Som hon vill ha till en misshandlare. För det är vad hon har gjort, anklagat honom för misshandel. Eller ska inte barn leka längre? Är det meningen att dom ska bli vuxna när dom redan är 9-10 år. Jag har fått lära mig att barn måste få lära sig att försvara sig, hävda sig och ge och ta. Att man har olika åsikter om saker och ting. Att dagarna inte är en dans på rosor utan att man stöter på en massa hinder under livets gång. Annars får dom det jädra så jobbigt i vuxen livet sen. Men jag är kanske ute och seglar i mina tankegångar.

Nä nu måste jag rycka upp mig själv. Är ledig idag. Niclas är hemma. Han kom igår kväll. Vi har en ledig dag tillsammans allihoppa. Får försöka klämma fram ett leende och vara en glad mamma och fru. Nu ska här ordnas frukost. Kändes skönt att få lätta sitt hjärta lite. Jag ringde förresten Lucas psykolog i måndags morse och berättade allt. Hon träffa Lucas i tisdags redan. Och på tisdag ska jag och Niclas få träffa henne. Ska bli ganska skönt att få prata av sig lite kanske..

Nä nu på med en stor balja kaffe för det lär jag behöva idag. Kram på er..

Now we talking.. hahhaa

I lördags kom våran kära lilla amerikan till oss. Caroline har alltså en utbytesstudent hemma hos oss. En liten söt tjej som heter Abby. Hon e jättego och det är inga problem. Men det är ju något varje dag som barnen ska göra. Det är ju tur att man är gjord av pengar alltså.. ;) I söndags gick dom stadsvandring och Liseberg. Igår var jag med och var chaufför. Först åkte vi till Volvo och åkte det blåtåget. Det var väldigt intressant, men det känns ju lite skrämmande att det är robotar som svetsar och bygger våra bilar. Efter det så åkte vi upp till skolan. Och jag som hatar fisk, älskade den goda fisksoppan. Jag önskar verkligen att alla elever i skolorna i Sverige skulle få så bra skolmat. Dom har alltså en egen kock, som bara lagar mat på färska råvaror. Hon till och med bakar brödet. Helt fantastiskt. En av dom amerikanska eleverna fyllde år samma dag, så ett par av dom svenska eleverna ställde sig och baka en stor tårta ända från grunden, i skolans kök med skolans råvaror. Jag får säga att jag är så imponerad av denna skolan. Om inget annat så skapar det sådan gemenskap bland eleverna. Dom små sprang på högstadidelen och inte kotte rörde dom eller kallade dom för fula saker. När vi gick till parkeringen på rasten, så stog elever i alla åldrar och spelade brännboll, TILLSAMMANS. Till och med en av dom amerikanska lärarna blev imponerad. Sen efter lunch så åkte vi ut till marstrand. Det är så fint där och så mysigt. Helt otroligt får jag säga. Idag har dom jobbat lite i skolan allihopp och på kvällen så har dom bowlat. I morgon är sista dagen, då ska amerikanarna ut på utflykt med alla 9:e klassarna. Och på kvällen ska vi ha fest i skolan. På lördag morgon är det dags att ta farväl på Landvetter igen. En vecka går snabbt när man har roligt.

Niclas är i Trondheim nu och mår prima. Det känns som vi börjar få lite flyt nu. Kanske våran tur att få lite flyt. Vill så gärna flytta så jag hoppas att det innebär att vi får en lägenhet snart med. Man kan ju alltid hoppas....

Nu jädrar är det min tur!!!

Är så glad idag så jag verkligen kan skrika rätt ut. Är skittrött just nu men alldelles för uppspelt för att sova tror jag. Vad e det med mig då?? Jo jag har äntligen fått fast anställning i GBG:s Kommun. Det innebär att jag kan aldrig bli arbetslös så länge jag inte missbrukar min arbetsställning eller gör några andra grova tjänstefel. Det känns som att allt tragglande, alla vikariat osv äntligen gett resultat. JAG ÄR SÅ JÄDRA LYCKLIG IDAG! Nu blir det kanske lättare att kunna söka lägenhet osv. Blir dock ingen semester i sommar. Det är ju inte så kul kanske, hade verkligen behövt det. Jag har ju precis som alla andra jobbat på sen augusti förra året. Men vi får ta kapp det till hösten. Får åka 1 vecka till syrran på Cypern och så får vi ta en skidsemester. Känns som vi börjar få lite flyt nu, så kanske om vi har tur, får vi en ny lägenhet snart.... Eller det kanske är för mycket att begära att få det med. Sån tur kan väl inte vi ha. Det är ju ändå mig och Niclas jag pratar om...

Vad är en bal på slottet?

Tror den är helt jädra underbar.. men samtidgt stel och tråkig! Jag vet.. jag har inte skrivit på ett tag. Har absolut inte haft lust. 'Det känns som om jag inte så mycket att berätta just nu. Det händer liksom inte så mycket. Efter att ha varit mycket sjuk i början av året så har jag kommit igång med träningen igen.. Har börjat gå på ZUMBA.. det är så jädrans roligt. Men det känns som om jag tränar och har mig och inget kroppsligt händer. Magen är fortforande stor. Ser fortforande ut som om jag är i 4:e månaden. Det går varken ner eller upp. Jag viktväktar och har mig, men inget biter. Jag var dock på kvinnokliniken förra veckan. Jag har ett framfall på livmodern och har blivit remissad till en bäckenbotten mottagning. Där kommer dom med alla sannolikhet vilja operera mig. Och då kommer dom dra åt musklerna också eftersom dom inte kunnat gå tillbaka ordentligt av sig själv. Ska bli så skönt att kunna nysa utan att vara rädd för att kissa ner mig. Jag längtar till operationen för jag vill ha det överstökat, men samtidigt så fasar jag lite för den för jag kommer bli inlagd några dagar och bli långtidssjukskriven. Men men... det för ju något gott med sig som sagt var.

Idag när vi var på gymmet så var Wictor med fast han var på barnpassningen, men när vi skulle åka hem så skulle vi ta på skorna och han ville inte.. stog och trixa och vred sig.. Och då sa jag till han det att om han inte tog på sig skorna så fick han inte åka i Lindas bil hem, och han svara: Okej då mamma, då försöker vi igen.... Hur kan man inte låta bli att le då... Han är ett sådant charmtroll... min lilla prins.. Den stora prinsen är dock ett trögt troll... Det är som att prata till en vägg, han lyssnar inte för 5 öre... Han gör inget som du ber han om. Han vill inte ens gå och träna längre, för hans kompisar är bättre att hänga med. Gillar inte hans kompisar (en del av dom) men vem ska han umgås med då?? Han kan ju inte sitta här och uggla heller. Det är så jäkla svårt. Vad gör man som förälder? Varför fick vi ingen manual till dom här ungarna... hihi

Nästa helg kommer våran amerikanske utbytesstudent. Det ska bli spännande. Jag som verkligen suger på engelska.. Kommer dock bli pank av detta har jag en känsla av.. Det är Liseberg och den ena med det andra.. Ja det får la gå.. tror jag.. hahaha

Kuckiliku....

Ja så har det varit påsk. Tanken var att vi skulle till Anna och Fredrik i Uddevalla. Men när går någonting som jag och Niclas har planerat? Firman som vi köpte bilen i från skulle besiktiga våran bil i onsdags och dom skulle höra av sig. Men inte ett ljud vi hörde trots att jag försökte få kontakt med dom. Så vi fick körförbud from torsdag. Och inte nog med detta så gick fläkten i bilen häromdagen så är det lite regnigt eller kallt så blir det ju dimmigt i bilen på 2 sek. Går ju inte köra så. Men nu har vi själva beställt en besiktningstid. Så jädra tråkigt att det ska behöva bli så här när det är ens släktingar som har sålt bilen till en. Men så är det, man ska inte lita på någon mer än sig själv..... Till Uddevalla kom vi inte i allafall. Går ju inte köra med en bil med körförbud på E6:an på påskdagen. Då vågar man verkligen inte ta en droppe alkohol för då åker man väl för fyllekörning samtidigt. Vilket fall som helst så kunde vi inte åka då pga körförbud, trasig fläkt osv.. Som tur är så ska den besiktigas i morgon. Har inte varit speciellt roligt att åka spårvagn dom här dagarna. Jajk!!!

Så vi fick ändra våra planer. Pascale och janne som inte heller hade några planer för kvällen kom upp med barnen. Vi å middag och tjöta. Sen gick vi alla hem till Linda och Toni. Sen gick jag och Linda och hämtade Keith. Ingen av mina vänner ska behöva sitta ensam en högtid =) Han trilskade lite först men gick sen så vackert med. Alla 4 grabbarna shota Tequila. Och nog fan fick dom lida pin för det med dagen efter. Keith va nog den enda som var smart och bytte ut den mot lakrits shot istället. Själv fick man en konstig snorgrön likör från kroatien. Skulle nog vara kiwismak. God va den inte i allafall.. hahaha.. Men en lyckad härlig kväll. Många goa skratt. Janne och Pascale fick dock sova över en natt till då Janne inte var kapabell till att köra hem igår. Idag har jag jobbat. Och varit så seg.. inte sant alltså. Jag var färdig 1 timma tidigare på jobbet. Så jag åkte hem. Kände mig busig, eller rättare sagt skyldig. Jag får väl skylla på magvärk eller nåt.. hahaha Puss på er.... bye bye

Snurrig så in i bängen....

Japp det är jag det.... Idag hade jag bokat tvättstugan för att tvätta soffan, och alla täcken och kuddar... Går bort till tvättstugan slänger in maskin.. går bort när den är färdig, men den var inte färdig och ska gå hem en stund till. Upptäcker då till min stora fasa att nyckeln är kvarglömd i tvättstugebåset. Med andra ord, så va det kört. Systemet i tvättstugan är numera dataregistrerat, och man har en bricka som man måste använda.. Så nu va det bara så vackert att vänta på den som skulle tvätta efter mig. Inte en enda tid fanns sen på hela dagen så nu har jag hållt på att tvätta hela kvällen... Så jädra typiskt. Ska strax gå och hämta mina och Niclas kuddar och täcken. Trots allt så fick jag det torrt alltihoppa. Men nu är soffan ren och fin, för ett litet tag iallafall, och sängen blir renbäddad med råga. Ja jisses som det kan gå.......

Jag har ju varit hundvakt i 2 veckor åt Bettys hund Isola. Eller Ursula som Wictor har kallat henne. En stor vovve men ack så go. En massa god choklad fick man som tack för hjälpen.. Yes, precis vad jag behövde nu när jag ska köra stenhårt med viktväktarna igen... hihihihi. men gott är det..... hahaha

Ja på tal om Wictor.... den ungen med lite smör på. Han är helt hopplös just nu. Han klättrar, flyttar stolar och har sig. Han vet precis vad han ska göra för att komma åt det han vill ha. Idag tex, så gick vi upp han och jag. Satte på barnprogrammen och jag låg och småslummra med han brevid mig. Helt plötsligt sticker han upp en kaka under näsan på mig... Med världens leende säger han: SMAKA?? Nu i kväll så kommer han med armarna bakom ryggen, och när vi frågar han vad han har där, så säger han: Chips... Jodå, 2 stolar hade han flyttat runt i köket och klättrat upp och tagit taco chipsen. Sen ropar Niclas på mig, i ett hörne hade han ställt påsen. Han är då inte dum för att vara 3 år. Min lille prins.. hahahaha...

Nä om man nu ska gå och sova. Igår va jag väl inte på världens bästa humör, men idag har det varit lite bättre. Det är lite mycket nu bara. Lite mycket motgångar med barnen osv... Vet nu inte om jag får vara kvar på jobbet heller. Antalet vårdtagare har minskat så jag och en tjej till kanske inte får vara kvar. Kul att bli arbetslös lagomt till sommaren, pank är ju det sista man vill bli.. Inte ens glassarna är billiga att köpa längre. Har ju alltid timanställningen att vända mig till på sahlgrenska, men det blir sånt jädra glapp i lönen. Jaja.. vi får la se vad som händer och sker. Nu måste jag ge mig... Natti folket!

1 års sedan idag.....

Min älskade gammelmormor...... Saknar dig så mycket. Varenda liten tanke som snuddar vid dig får mig att fälla tårar...... 1 år idag, 1 år har gått så fort, men du är lika saknad för det. Saknar dig! Jättemycket!

Himmlens vackraste ängel och jag på mitt bröllop 2004.

Är för övrigt allmänt deppig idag..... Tycker allt är tråkigt. Inte gör det saken bättre att man har en karl som inte vill göra någonting. Som bara gnäller och surar. Som måste ställa sig kl 14 på dagen och packa sin väska när han hade hela förmiddagen på sig. Så jag tog pojkarna och åkte till Ikea... Tråkigt att behöva vara ensam när han väl är hemma..... Men å andra sidan så är jag ju van vid att göra saker själv. Känner mig som singel större tiden av livet, så det va ingen skillnad nu, mer än att jag va ledsen och irreterad. Och nu ikväll då.. jo nu sitter vi här som ett gammalt par på 80 bast... Jag tog fram en massa förslag, men konstigt nog så va det fel på alla... Så nu sitter man här framför datan en lördag kväll, han åker tillbaka till Norge på måndag. Va fan är det här för äktenskap egentligen... Kanske inte borde skriva nu märker jag... när humöret inte är på topp.... Så tjing tjong...

Funderaren....

Jag är ju en grubblare ibland... eller rättare sagt, rätt ofta. Helst om det rör sig om vänner, pengar och familjen... Dom senaste dagarna har jag grubblat på om vänner. Har en väninna, som jag har varit väldigt tajt med, men som det på något sätt har skärt sig med. Jag får höra saker bakvägen från andra, saker som hon har sagt om mig. Men jag tar lite lättvindigt på det. Är det något jag har lärt mig så är det att inte lyssna till skitsnack, men tyvärr så är skitsnack ibland sant. Det som är så svårt är att ena stunden kan hon vara trevlig, byta ett par ord för att sen knappt heja. Och det som är mest synd är att våra karlar tycker om att umgås, och detta går liksom ut över dom. Men nu till poängen.....

Jag har ju kvar flera kompisar sen jag var tonåring. Vi pratar inte varje dag, och vi träffas inte varje vecka. Men vi vet att vi alltid har varandra. Att vi kan ringa varandra och prata av oss när vi vill. Vi skulle aldrig hugga varandra i ryggen. Tack för att ni finns.... En av dom pratade jag i telefon med i morse, länge. Hon mår inte bra just nu. Något gick inte som hon ville och allt raserade. Och hon sa att nu märks det vem som är ens egentliga vänner. Vem som bryr sig och finns där. Det är ens äkta vänner. Och snabbt, kunde jag räkna på en hand, vem som var mina egentliga vänner. 5 st..... Som jag aldrig vill byta bort.... Jag sa till henne det att alla utan 1 bor så himmla långt bort och det här med spontanfikan blir ju inte så ofta. Och hon förstog precis vad jag mena, för det är så hon med känner. Men som hon sa, att man har sin familj och sin man, och man vet vart man har sina äkta vänner... det är huvudsaken, dom vännerna som bara försöker skapa intriger, hugger en i ryggen och har svårt för att glädjas med en är inget att ha. Det är egentligen ingen förlust.

Och vet ni.. jag tror hon har rätt. Jag fick liksom en aha-upplevelse. Varför ska jag känna mig depp och ledsen över en vän som behandlar mig som luft... Bättre att lägga sin energi på dom som älskar en för den man är. Vi avslutar vårat samtal med att nu måste vi snart ta en fika, vi längtar båda till dess... Tummen och jag..... Vi lägger på luren och jag dammsuger snabbt. Och in rammlar pekfingret och långfingret in genom hallen.... Kaffe i mängder ville dom ha. Och vi tjötar om dittan och dattan och vips så har tiden runnit iväg. Och nu känner jag bara att jag ska inte sörja dom som inte sörjer mig... Låter väl ganska vettigt eller hur? Så tjejmiddagen som vi har pratat om, där jag har haft sådan ångest över vilka som ska bjudas... ja den listan är numera ganska självklar... Är riktigt impad över mig själv. Nu kanske jag kan släppa detta och gå vidare.. Tack tummen.... dina ord idag betydde mycket.

Så tummen, pekfingret, långfinret, ringfingret och lillfingret... love you girls.....

jooooo......

Visst blev jag sjuk igen... en karensdag till fick man... fy fan, jag blir stenrik på detta... I tisdags när man kunde sätta sig ner efter middagen osv och dricka en kopp kaffe med Linda, så släppte det loss. Jag börja nysa och snörvla som bara den... Och när jag vakna på onsdag så va det kört. Efter att ha lämnat Wictor på dagis så sov jag från halv 10 till 14.oo. Vakna med ett ryck, prick den tiden skulle Wictor hämtas. Försökte raska på men det gick inte så bra.. Men han va på bra humör den dagen och eftermiddagen flöt på. Caroline fick äran att göra middagen. Ganska lätt middag, Mamma scans köttbullar från frysen och pulvermos. Men tro ni inte på fan att hon brände köttbullarna och moset fick jag göra i slutändan. Torsdagen såg ungefär likadan ut, jag sov halva dagen men på kvällen började jag känna mig som människa. På fredagen åkte jag och hämtade Niclas på landvetter. Skönt att få hem han så man kan bli lite avlastad. Igår så kom först Janne och Pascale på besök ett par timmar på dagen och sen avlöstes dom av Anna och Fredrik. Sen va det ju melodifestivalen för hela slanten här. Glömde ju av att vi var ute med Wictor så han fick premiäråka sin cykel ute... gick väl rätt hyffast, 2 tramp framåt och ett bakåt. Sen blev han sne för att cykeln stog still.. hahaha.. men tillslut så gick det bra, men då hade han tröttnat...

Niclas köpte på taxfree i Norge en ABSOLUT TROPIK... Åhhh den var så god, men vi hade fel slödrick till, det ska vara juice. Så vi höggde in i ABSOLUT PÄRON i stället... och det va lika gott det. Efter melodifestivalen satte vi på lite musik och jag fick niclas till att bugga en gång med mig... Det där var nog once in a lifetime... hahahha.. Carro däremot skämdes över sina föräldrar.. hahhahaha..... Idag har vi tagit det lilla lugna, min hosta är ju så jädra jobbig, och astman små spökar.. Ska vara hemma i morgon och tisdag med... så kanske den lägger sig lite, hade hoppats på att alkoholen skulle ta lite död på viruset men icke.

Men nu hör jag lilleman hosta.. tror han är på väg att bli sjuk igen. Vill inte. Men det är väl kanske inte så konstigt. Man kan ju inte låta bli att pussa på detta lilla charmtroll så han har väl fått mammas virusbaciller... Måste också berätta att Lucas har idag tävlat för första gången i friidrott. Han har tränat typ i 1 månad och tycker de är kul. Niclas va med och hejade på han och ringde och rapportera hur det gick. Längd gick hyffsat, 600m däremot gick inte så bra, där bröt han, men däremot så är han tydligen duktig på att kasta kula. Min kusin Erik har ju tränat friidrott sen han var liten, och han blev så glad när han såg att Lucas va med. Han visade lite teknik och så. Jättebra ju att han kan ge Lucas lite privatlektioner.. hahhahaa...

Ne uch va trött jag blev nu, har en hund som väkt mig 2 tidiga morgonar i rad och vill bajsa trots att hon har bajsat sista promenaden som hon har gått väldigt sent. Vi är ju hundvakt också till "lilla" Isola. Hon är stooooooooor, men så snäll och lugn, verkligen Diva nr 2. Och hon går så bra ihop med Diva också. Men en hund räcker alltså. Det är som med bebisar just nu, det är roligt att låna men skönt att lämna tillbaka.. hahahaha... pöss på er allihoppa!

Självaste fan.....

Blir så trött ibland... Och så jädra ledsen. Veckan har rullat på... Jobbat och slitit... Och blivit sjuk igen... Har fått en sån jädra hosta, sitter i mitten av luftrören.. Är så jädra besviken, kan ju inte träna, tappar lusten för att viktväkta osv... en ond cirkel. Men jobbar gör jag. Vem fan har råd med 2 karensdagar på en och samma löneutbetalning. Det har då inte jag, har inte råd med att ha 1 knappt.... Jag får jobba tills jag stupar... hahahah...Värsta är att astman har börjat göra sig påmind en hel del... uch.

Jag som trodde att jag skulle få en lugn helg på jobbet igår, ja den började bra, fram till kl 9 i går kväll. Då ringer Carro mig helt hysterisk. "mamma, Lucas har blivit överfallen!!!" Jag hajade först inte va ungen sa, hon fick säga det ett par gånger, innan det gick in. Och när jag hade fått klarhet på hur det gick till så blev jag så jädra ledsen. Och där står man och ska precis gå in till en vårdtagare. Tårarna spruta. Fick dock lugnat mig. Efteråt ringde jag min mamma för att se om hon kunde åka ner. Men hon hade druckit alkohol och kunde inte åka. Och åter igen så spruta tårarna.. Jag undrar hur mycket ska denna lilla killen orka med. Hur mycket ska man orka med som förälder? Ringde till Linda i ren panik och Toni sprang över till oss med en gång. Han hjälpte till att plåstra om han och kolla av läget.. Tack ni e för goa. När jag kom hem så var han dock ganske lugn eller chockad rättare sagt. men han kunde somna i godan ro efter en stund. Själv låg man vaken och vred och vände på sig.. Känner mig så maktlös. Vill bara flytta härifrån. Men till vart? Skit händer ju överallt. Fast just nu känns det som om det är mer än vad vi någonsin har haft förut här i området. Trist som fan e det. Och just nu saknar jag min man mer än någonsin. Hade verkligen behövt att få en riktigt go kram nu... men men... natti natti.. tråkigt inlägg denna gången, men har inget roligt att berätta alls denna gången.. Kanske för att man inte känner sig i toppform....

Lördag!

Så va det lördag igen... Helskotta va tiden går fort då... Jag menar att jag blir bara yngre och yngre för var dag.. hahhaa.... Nu är min dotter i stora landet USA. I New York rättare sagt. tänk.. min lilla dotter, va gör hon i ett sånt stort land utan sin MAMMA????? Jag skulle ju vara med där egentligen. När barnen har blitt stora så ska jag och Niclas resa runt i USA. Det är stora drömmen vi båda har. Vad som är mindre roligt just nu är att dom har utfärdat en tsunami varning runt hawaii och fram mot kusten vid USA. Detta läste vi om på GT.se. Och höll på att sätta i halsen. Jag rinde till Carros mobil, och för en gångs skull så lyssnar hon på sin mamma och har lämnat telefonen på rummet. Så Niclas ringde hotellet och pratade med en receptionist. Men dom har inga förvarningar fått och troligtvis så drabbas dom inte då. Men man sitter ändå här på nålar och uppdater tidningen för mer info med jämna mellanrum.

Jag har legat dålig hela veckan i jädra förkylning. Inget vidare får jag säga.. känner fortforande av det lite granna... Jag har dock ringt till jobbet och sagt att jag kommer på måndag. Men vem börjar inte så lagomt att bli sjuk då? Jo Wictor. Men va fantastiskt timat av honom när Niclas ska resa till norge på måndag morgon igen. Men så är det... mitt liv i ett nötskal. På tal om mitt tråkiga patetiska liv... Vi har köpt en ny bil. Bettan hade änna gjort sitt... Rullat nästan 40 000mil. Va mer kan man begära, och när hon fick 8 st 2:or så kände vi att nu va det dags för Bettan att gå i graven. Med lite kontakter så fick vi köpt en ny bil. Inte splitter ny men nyare... Jag då som inte skulle ha en sådan stor bil till, som var så fruktansvärt inställd på att ha en liten bil, smalt som glass i solsken när jag provkörde denna. Den var så jädra härlig. Och lätt att köra. Och inte nog med att Niclas satt och dregla som en hund som e sugen på köttbiten.... så jag sa ja utan att tveka. Snygg är den också, träinredning med träratt.. (känns lite amerikaniserat, men what the heck...) svarta skinnsäten och ett tak som faktiskt sitter där det ska sitta. Metallicgrön är den på utsidan. Väldigt lite rost. Och ett bra kompispris fick vi också. Det tackar vi för. Och det va nog i rätt tidpunkt med, för idag när niclas hämta den nya så braka hela Bettan ihop. Var lite orolig när Niclas släppte mig i rannebergen att han skulle ta sig ända till Kungsbacka. Jädrar va den lätt... Och det va nog precis på håret sa han. Tur att dom ska ha den som reservdelsbil.. haaha.... Vill ni veta va det va för bil med.. jaha... det är en volvo 855 T5... för er som inte vet så är T5=Turbo. Kan bli livsfarligt för mig.. jag som gillar att gasa och åka fort. Älskar att åka fort... oj oj oj... Sen har vi ju en volvo 850 på parkeringen, den som Niclas krockade med i dec. Ja den står där och ser ut som en stor snöhög just nu. När jag tecknade försäkring så glömde jag av att kryssa i att vi skulle ha vagnskadeförsäkring. Och eftersom den skyldige smet från platsen, så överlämnades ärendet till trafikförsäkringsföreningen. Där la dom ner fallet pga att det inte finns vittne som stöder Niclas berättelse. Men det finns ju ett vittne. Som polisen har valt att inte förhöra. Så vi har fått beställa papper från polisen, skicka trafikför... varav dom tog upp fallet igen och har nu skickat papper till vittnet där han ska skriva vad han såg och vad han gick igenom. Men tror ni han har svarat??? NEJ DET HAR HAN INTE. Så nu får jag ringa polisen igen, be om tele till vittnet och ringa han och be han fylla i papprerna. Tror ni jag blir trött på allt skit...

Idag, när jag satt på toa och kissa och bara tyckte att lördagen var helt skit, så tråkig med tråkigt väder, inget spännande alls händer, bara sitta här och hänga.. så slog det mig en sak. Carro är ju i Usa, Lucas var ute och lekte med en kompis som har flyttat tillbaka hit till Lövgärdet. Och här satt vi, med lilleman som hade somnat i soffan med fötterna på bordet, dom korta benen räckte knappt fram men fötterna vila så fint på bordskanten. Precis som pappa brukar göra... I allafall..... Vad hade vi gjort idag utan en liten?? Hade vi ändå suttit här hemma en lördag och glott på dumburken?? Nee sa Niclas det hade vi nog inte, vi hade nog hittat på något, haft mer pengar till att göra saker. Mer pengar?? Så jädra dyr i drift är han inte... Men visst hade livet sett annorlunda ut. Med 2 stora barn så har man ju mera frihet. Men jag ångrar absolut inte att vi skaffa en sladdis. Det får ni inte tro. Han är min lilla prins. Han är en kille som bara gör allt för att göra livet surt för sina föräldrar. Han är högt och lågt och överallt på en och samma gång. Idag spelade han "Vart bor du lilla råtta" för oss minst 10 ggr i rad. Han hoppar upp i Lucas säng och trycker på stereon i hyllan. Han vet precis vilka knappar han ska trycka på. Tillslut efter så där 10:e gången så stängde jag av.. så rolig är den då inte. Han är rätt smart för sin ålder har vi kommit på. Snabblärd och väldigt klipsk. Munnen har börjat gå ett i ett. Roligaste är när storasyskonen jädras med han, så hör man han säga: Jag säger till mamma, MAMMAAAAAA! och så kommer han och skvallrar... hahaahaaa.. Min lille sötnos.

Ja just det. Jag måste berätta att Lucas har blivit antagen till Carros skola. Så jädra skönt. Rektorn gav mig brevet när hon åkte med oss till landvetter flygplats i fredags. Och jag blev så glad. Skulle kunnat krama henne trots att jag satt fram i bilen och hon bak. Och Lucas skrek av glädje. Så en sten lättade från mitt bröst. Ja kanske, kanske kan år 2010 bli ett bra år för oss trots allt. Jag vågar inte hoppas med tanke på hur året började med alla sjukdomar osv. Men ändå.......... MÖJLIGHETEN FINNS! Och min syster då, som jag längtar så fruktansvärt mycket efter varje dag. Hon har minnsan kommit in på skolan i Cypern. Så hon blir nu minst 3 år kvar där nu. Så antingen så får vi ta våran semester dit, eller så får jag åka dit själv så ofta jag kan. Är naturligvis jätteglad för hennes skull. Go for it syrran!!!!! Fast jag saknar dig ändå....

Åhhhh har tryckt i mig en massa jädra onyttigt godis... fan va gott det va idag, men nu mår jag nästan illa... så jädra onödigt egentligen. Varför, det går jag ju inte ner på.... Grrrrrrrrrr.. ska nog gå en runda med hunden, då kanske det känns bättre sen. Lite vuxengympa på det också så blir det nog lite bättre... hahahahhahaha.... Kramis till er alla....

Och så var min bebis redan 3 år....

Igår så fyllde Wictor 3 år. Vart tog min bebis vägen? Tiden har bara runnit iväg. Inte klokt... Jag minns när jag gick hemma och grina för att jag inte blev gravid. Dom andra 2 räckte det ju att Niclas skaka på kalsongerna så va jag ju gravid. Och helst inte när BM på mödra slänger upp i ansiktet på en att "du får ingen ägglossning". Ingen förklaring eller något. Vi alla har ju fått lära oss i skolan att man har mensen och ägglossning. Men inte jag... Fick ett tips och ringde en kvinnoklinik i gbg. Fick en tid ganska omedelbart. Jodå, jag hade försmå äggblåsor så det producerades sannolikt inga ägg. Troligtvis pga att jag hade haft en hormonspiral i 6år. Och va mycket lugnare jag blev med en gång, tänk om Bm på mödra kunde förklarat detta för mig. Läkaren skrev ut tabletter som jag skulle börja äta vid mensens första dag. Men han varnade också för att det kunde bli mer än 1 barn med dom. Vi börja fantisera jag och Niclas på vad som skulle ske om det blev 2 eller fler.... fy fan.. hahaha.... Jag vet att det finns dom som gärna pikar mig och säger att 7 månader inte va lång tid för att bli gravid, men när första barnet är gjort på p-piller, andra på första ägglossningen direkt efter uttagning av hormonspiral, en Bm som kastar i ansiktet på en att man inte får någon ägglossning utan förklaring, och en mens som kunde komma lite hursomhelst... ja då blev man ledsen, frustrerad och undrade ju vad fan som var fel.... Så nu istället gick man hemma och väntade på att mensen skulle komma, men det kom ingen, istället började jag må illa. Och illamåendet upprepade sig i flera dagar. Tillslut tog jag ett test, som va positivt, vi vågade inte hoppas, tog ett till dagen efter, men vi vågade inte ändå, så dagen efter tog vi ett test från apoteket, det dyraste dom har för det kändes säkrast och jo det va också positivt... 9 månader rann iväg och 14 dagar extra, tillslut kom han lille klumpen. Och nu har 3 år bara runnit iväg..... Förstår inget ibland.. hahahaa...

Inte nog med det, kolla bara in Caroline. Som fyller 15 år i år. Ibland tittar jag på henne och tänker att hon kan omöjligt vara min, jag är ju inte så gammal. Hon är så fin, smart och har ett jädra humör. Och på fredag ska hon åka till Usa.... herregud, min lilla tjej.

Så barnkalas hade vi i lördags, som sen blev vuxenkalas. Det va väldigt trevligt och roligt. Behövde få skratta gott. Och i söndags så kom släkten. När släkten hade åkt så hade jag så fruktansvärt ont i halsen.... och nu ligger jag här. Kul med karensdag.... Och ännu mera snö kommer det. Så trött på vinterkläder och vinterskor. Som inte ens går att få tag på, för nu kommer vårmodet in i butikerna.. Så ungarna får inte lov att göra sönder sina vantar och skor mm. Känns som om vi skulle kunna hoppa över mars och gå direkt till mitten av april. Så ett par gympa dojor och en jacka endast räcker... Hade varit kanongott..... Nä nu ska jag vila lite. Ha det gott alla... kram

Det va de det....

Nu har Niclas varit hemma i 9 dagar. Swish sa det. Så om 5½ timma skall jag köra han till landvetter. Men vi har ändå haft en bra vecka. Vi har varit i Uddevalla och festat och denna helgen har vi tatt det lugnt. Tyvärr jobba jag 6 dagar av 7. Men samtidigt så känner jag lite att jag får passa på att jobba när han är hemma så jag jobbar mindre när han inte är hemma för barnens skull. Så i morgon är jag ledig. Rå om mig själv dag. Ska till gymmet och gå på bandet, sola och sen till viktväktarna. Undra om jag har gått ner nu. Ätit lite onyttigt i helgen, men jag har samtidigt en massa bonuspoints och aktivitetspoints (som man får när man har tränat) så jag borde ju gått ner lite iallafall =) På torsdag och fredag är jag också ledig. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Sen jobbar jag lördag och söndag. Och nästa vecka har barnen februarilov, så då får man väl försöka att hitta på något för deras skull fast jag jobbar en del. Vi ska i allafall till Pascale och barnen och hälsa på.

Snart ska min dotter resa till USA. Tänk va stor hon är redan. Inte klokt. Hon fyller ju 15 i år. Ibland tittar jag på henne och tänker att hon kan omöjligt vara min. Jag är inte så gammal ju!! Men hon är allt min prinsessa. Och prinsen blir bara längre, större fötter och kraftigare benstomme... Vart skall han sluta? Han har ju nu fått diagnosen dyslexi. Vilket jag kanske har svårt att hantera. Blir frustrerad när jag ska hjälpa han med läxorna. Så jag blir tokig. Och det har psykologen sagt att jag inte får bli. Hur jädra lätt är det då??? Kommer att bita av mig tungan så småningom. Men han är fin. Så tråkigt att han inte har mer jämnåriga kompisar. Och idag sa han att han vill så gärna flytta härifrån. Jag vet gubbsen, jag vill med!! Och lillprinsen då. Han har nog varit uttråkad i helgen. Har protesterat lite med att kissa ner sig i soffan och på hallmattan. Men när Pascale och Janne och alla barnen kom idag så fick han leka. Så gissa vem som var trött sen, däckade som en klubbad säl först i pappas famn. Och sen gott i sängen. Lilla gubbsen. Han e så go.

Har ju haft kryddparty idag. Det gick väldigt bra. Tack alla goa vänner som kom! Och ni får sluta planera in partyn när jag jobbar så jag komma till er med. Okaj!!!

Nä nu ska jag gå och gosa med maken innan vi verkligen måste sova. Nu är det bara 5 timmar kvar till vi ska upp igen och åka. Natti natti folket....

Snö snö snö....

Uch va det snöar... vill inte ha mera snö, tycker det räcker gott och väl. Vill ha vår och lite värme. Bara kunna ta på sig gummiskor och en tunn jacka och gå. Det hade varit underbart. Vi hade en vit jul och nyår och en vit januari.. men nu e det bra.

Veckan har bara runnit iväg. Vab hela veckan. Men tränat en del. I går var vi hemma hos Anna och Fredrik för att Anna fyllde år. Hela 34 år gammal blev hon. Det va en helkul kväll av galenskaper... Anna hade, eller rättare sagt Matilda hade en docka, som är lite hoptryckt i ansiktet och gelögd. Och jag råka ta ett kort på den här dockan. Och när jag såg kortet så brast jag ut i gapskratt... Måsta faktiskt visa er....

Förstår ni vad jag menar??? Jag skratta så jag tjöt.... i verkligheten så är dockan mera klämd i ansiktet precis som den är född i förtrång bäcken... och gelögd är den också på köpet.. hahaha

Ja i morgon skall jag till viktväktarna igen, ska bli intressant och se om man har gått ner något efter helgen. Min älskling kom hem från Norge i fredags och eftersom han hade fyllt år så hade vi lite kalas här med tårta och presenter. Och igår då massa alkohol. Och nu bakis godis... hahahhaa.. men å andra sidan så har jag ju tränat en massa denna veckan.. så lite borde jag ha gått ner tycker man ju.

Borde gå och sova med.. om det nu ska vara nödvändigt..h hahaahahaa.. natti natti....

Wohooo

Äntligen lite glada vibbar!! Va och vägde mig igår, vågen visa -2,8 kilo. Jag som var så himmla skeptisk mot Viktväktarnas nya program, men det funkar. Sen har ju tränat 2-3 ggr i veckan också. Igår var jag och Linda på spinning. Herregud, snacka om intensiv spinning.... Svetten rann precis som att jag hade just stigit ur duschen.. Idag blir det MRL och Body pump. Svettas ännu mera. Gott blir det. Är så förbaskat trött idag bara.. fattar inte detta. Men det ska nog gå ändå.

Min darling fyller år i dag med... Ännu ett steg närmare pensionen.. haha.. nee 42 är ingen ålder. Löve you!! Pysssss

Hemma för VAB igen också... herregud.. gör ju inget annat. Men när vi var hos läkaren i torsdags så stog jag på mig och då tog dom odling från näsan och halsen.. och jo då, bakterier hade han, så igår fick han pencillin. Så nu ska han väl äntligen bli frisk. Så jag kan få jobba på mitt nya jobb som jag trivs på mot alla odds.. Var ju så himmla anti ett tag ju, men nu är det helt oki.

Ha det gött ute i rymden.. kram

Ho ho ja ja....

Dagarna rinner iväg. Har fått lite påtryckning att jag inte har bloggat på länge. Har inte haft lusten att blogga. Jag har ju den senaste tiden bara hävt ur mig all galla jag bär på. Och jag vet att det är folk som kallar sig "vänner" som läser här enbart för att gotta sig i mina bekymmer... Har inte så mycket roligt att berätta just nu. Det har ju inte hänt så mycket den senaste tiden precis. Man har ju liksom suttit inlåst i lägenheten pga av alla sjuklingarna... Det kryper i hela mig. Måste göra något känner jag. Det är tur att jag har kommit iväg och tränat så jag har fått lite andrum. Jag har också tagit tag i mig själv. Börjat på viktväktarna så nu jädrar! Hoppas jag orkar att fixa detta nu. Har också börjat jobba. I hemtjänsten. Har gått brevid 1 dag och jag var mer positiv än vad jag har varit innan. Blev väldigt bra mottagen och det kändes roligt. Men som sagt var allvaret har inte börjat än. Det gör den på måndag.

Igår fick jag ett jättetråkigt besked. Anna och Fredrik har fått missfall. Varför ska det drabba dom som kämpar och så, medan vissa som inte bör ha barn föder till höger och till vänster.... Men det kommer bli en bebis, fast inte i juli. Utan senare. Även här gäller det att våra såkallade vänner inte ens kan skicka en liten hälsning med något fint ord till henne...

Egentligen vet jag inte varför jag lägger sådan energi på vänner... Men jag är som jag är, har alltid haft ett helt hav med vänner, men nu är det begränsat. Och alla goa vänner bor så långt bort. Och så har man en man som inte är så förtjust i att sova borta.

Tänk att min lillprins snart fyller 3 år. Det e inte klokt va fort tiden går. Min prinsessa fyller 15 år i år. HUR ÄR DET MÖJLIGT???? Och storprinsen blir 12... Men jag då? Jag är ju fortforande 25+moms. Fast jag känner mig ofta som 80. Alltid trött, hängig osv... Måtte det ske ett mirakel någonstans snart så man hittar lite kraft och energi. Ne orkar itne sitta här längre. Tror jag ska städa badrummet... ser änna ut att behövas. Ha det göttit!

Så rullar det på.....

Ett par dagar in i januari och det känns som detta året redan har gett oss en del.. tyvärr bara negativt. Jag var besviken väldigt länge på vänner.. kände bara fyfan... men det har lagt sig, för det är ju sådan jag är. Jag är absolut inte lånsynt. Kanske en nackdel.. men jag kan ínte ändra på allt när det gäller mig...

Söndagen den 3:e åkte jag med hela familjen till akuten. Det togs prover på alla ungarna. Men dom var okej. Virus!!!!!!! Men däremot var läkaren bekymrad över Niclas och ville skicka in han till östra för att få antibiotika i dropp. Jag körde upp han och han fick komma hem först igår. Det visa sig att han hade lunginflammation, och en redig sådan. Carro som varit borta med klasskamrater i 2 dagar kom hem idag med 39,3 graders feber. Wictor hade 39 igår... samma idag... ja det är underbart. Niclas pratade med sin läkare om Lucas, han blev ju jättesjuk i mitten av dec och är fortforande inte bra. Minsta lilla ansträgning hostar han så han spyr... Och hon tyckte att om det fortsatte så skulle vi göra lungröntgen på han.... Tar eländet aldrig slut?

Jag vill också hedra min fd "moster".... Som natten till den 5 december mördades av en man och efterlämnade sin son och barnbarn och övriga familjemedlemmar... Din begravning var igår och jag kunde tyvärr inte närvara, men jag tänker ofta på dig, och på Mikael och hans son..... Jag hör ofta ditt skratt i mitt huvud, och jag har massa minnen från när jag var liten... Vila i frid Maria..... Vi ses i Nangialia.....

På arbetsfronten händer inte mycket kan jag säga... eller mycket rättare sagt.. har fått ett jädra dilemma. Jag har ju fått en timanställning på Sahlgrenska. Jag har glats jättemycket över denna. För det är verkligen där jag vill jobba. Ohc de är så man får in foten idag, att börja med timmar. Igår så fall det ner ett brev i brevlådan. Då har jag blivit erbjuden ett vikariat eftersom jag är lasad. Vikariatet är på 2½ månad och i hemtjänsten. Jag som hatar att gå i hemtjänsten... Vill inte. Men visst ger det lön i allafall... Har sådan beslutsångest så jag vet inte vad jag heter snart. Niclas tycker jag ska satsa på Sahlgrenska eftersom det är det jag verkligen vill, även om det innebär att jag kanske kan förlora kas-bidraget. Men frågan är hur mår plånboken då?? Jag är så förvirrad så jag vet inte vad jag ska ta mig till snart..... Vill inte bara gå i hemtjänsten.. bläääääääääää

Vänt på dygnet har jag ju gjort iallafall... nu är klockan halv 1 igen.... Det är helt hopplöst detta... skönt att ungarna snart börjar skolan och man får in lite rutiner igen... behövs verkligen. Så god natt alla godingar!

1/1-10

Så va det nya året här... Börja galet.. som vanligt, HALLÅÅÅ det är ju familjen Ståhl vi pratar om... Inte skulle vi kunna börja året bra. Eller? Skulle vilja veta vem det är som sitter med en vodoo docka och sticker i den när dom tycker att vi har haft det lugnt ett tag. Nyårsafton var lugn, min pappa va här. Fick skåla in det nya året själv med Diva.. dom andra var ute och sköt raketer förutom Wictor för han sov. Men jag överlevde detta med... Har lärt mig én grej om vänner.... Att jag skall sluta bry mig så jädra mycket, jag ska sluta erbjuda mig att passa andras barn, att leka taxi osv... För jag får fan inte ett skit tillbaka, blir bara så ledsen istället... Detta bestämde jag igår... Och idag så var jag tillbaka i mitt gammla i ett svagt ögonblick, en vän fick ta vagnen till jobbet idag pga alkohol intag igår, och då tänkte jag att jag kunde vara snäll och hämta eftersom hon sluta sent... Men så vips så kom jag ihåg. Och tur var väl det. Hade hon tänkt så om mig. Det tvivlar jag starkt på. Så nu är min fråga; Bryr jag mig för mycket, eller är man kall om man inte bryr sig? 2 nära vänner har båda sagt till mig att jag måste sluta vara så jädra snäll mot allt och alla. Men jag vill vara snäll och kunna ställa upp, men jag vill ju också att vännerna kan ställa upp för mig när jag behöver dom. Och det vet jag ju av erfarenhet att det är ju inte så.. Så jag måste ändra tankeställning.. men som sagt, enklare än gjort.

Syrran åkte hem i tisdags. Saknar henne redan. Wictor frågar efter Motter Feva... (moster Frida).... Kollade på vad det skulle kosta om vi åkte dit och hälsa.. men fan va dyrt det är... hua mig...kanske om jag vinner på lotto... Då ska jag också köpa min bil som står och väntar på mig... hahha...

Vet inte ens varför jag sitter här, ska upp tidigt och träna i morgon, kommer väl dö på kuppen.. Kanske vettigt att gå och sova. 'Det tror jag att jag gör.. God natt och kram på er