Härliga sommaren...

Nu är den härliga sommaren här... i allafall i några dagar. Så skönt med värme för kropp och själ. Men dock så känns allt skit. Är inne i ett känslomässigt kaos. Gråter i min ensamhet och glad när andra ser mig. Lite jobbigt ibland att hålla uppe en fasad hela tiden. Men det är väl så det är. Många lever väl med en fasad. Jag kan väl inte vara den enda i världen med problem?

I tisdags så träffade vi psykologen, skolsköterskan och rektorn. Där fick jag berätta allt. Och jag grina.. hela tiden..det var skitjobbigt. Sen berättade psykologen om vad som sas när hon träffade Lucas efter det här med vad min väninna ringde och sa. Han var ledsen och ville inte prata så mycket om det. Hon hade också frågat honom om båda gångerna han blivit misshandlad. Och där hade han inte sagt så mycket heller. Så hon bad han rita en teckning över hur känner. Då ritade han 3 höghus och en stor drake som blåste eld över husen. Och våran tolkning, var likadan som psykologens och skolsköterskan och rektorn.... Han är arg på samhället, han finner världen orättvis och han undrar just varför han råkar ut för all skit. Och det gör jag med. Hur mycket ska den här lilla killen orka med? Ang det som min väninna "anklagade" Lucas för, där sa dom alla 3 att ingen vet sanningen mer än Lucas och hennes son. Och Lucas har ju erkänt att han slagit honom med cykelpumpen. Men vilka pojkar slåss inte? Och munhugger med vararnadra. orden som väninna skrek till mig i tele: "Din son är sjuk och behöver hjälp".... Ja, sa dom, det va ganska hårt sagt. För Lucas är inte sjuk på något sätt. Och även det här med att han skulle ha visat snoppen. Även det är helt normalt. Det är pojkar. Inga vuxna män. Deras synpunkter va rätt skönt att få höra. Dom tog alltså inte mitt parti på något sätt, utan bara förklarade att det tillhör barns utveckling. Och sen sa psykologen också att det här med fula ord, det hade deras barn lärt sig oavsett för på trädgärdets skola är inte resten av eleverna änglar heller. Men dom här orden har snurrat runt i mutt huvud; "din son är sjuk, han behöver hjälp".... Om inget annat så har det fått mig att känna mig värdelös som mamma.

Vi bestämde följande, att psykologen ska försöka att träffa Lucas så många gånger till som det hinns med innan skolavslutningen. Skolsköterskan, världens underbaraste skolsköterska, lova att hålla ögonen uppe och hon finns där när Lucas behöver henne. Och Rektorn, tyvärr kom hon till skolan först för knappt 1 års sedan. Hade hon kommit tidigare så hade nog Lucas skolgång varit betydligt bättre för han tidigare. Men hon lova att prata med den killen som har hackat på Lucas varenda dag nu i ett par veckor, om att han ska låta Lucas va nu så att dom sista veckorna i skolan ska bli något positivt för honom. Det kändes skönt att få höra, att man inte är värdelös som förälder, att vi trots allt gör ett bra jobb med våra barn. Vi prata om det här med att vi söker lägenhet och att ni känns det ännu mera bråttom då vi har polisanmält dom som misshandla Lucas, anklagelserna mot Lucas som faktiskt fick han till att be om hjälp till att ta självmord, att han har kommit in i skolan i kungälv osv, och är det så att vi behöver ett underlag för att kunna få rätt till förtur, så skriver psykologen ett utlåtande och rektorn och skolsköterskan kommer att skriva på. Men om detta hjälper vet jag dock inte.

Men en underbar vänskap är nog dock alltid förstörd. Sorgsligt men sant. Har lite svårt att acceptera detta bara. Men kanske tvungen. Det verkar dock inte som min väninna vill alls. Vi träffades dock på gården i torsdags. Står 3 meter ifrån varandra och inte ett ljud sägs. Och precis när jag tänkte att jag skylle bryta tystnaden så tar hon upp mobilen och ringer. Och sen gick jag och Wictor eftersom vi var på väg hem från dagis. I fredags så var vi på samma ljusparty och inte då heller sägs det något. Tänk att en underbar vänskap bara kan brytas och vändas till att man inte ens säger ett ljud till varandra. Som sagt, det är nog förstört för alltid, men det är ändå löjligt om man inte ens skall kunna prata med varandra om man tex står ute på gården eller stöter på varandra hos någon. Det är ju dock inte vi som har slagits med cykelpumpen osv. Men det får tiden utvisa.

I morgon kommer min syster. Hon kommer säkert att få mig på bättre humör. Hon är bra på sånt. Och till helgen kommer Pascale och Anna och då blir det kanon. Caroline ska konfimera sig i helgen. Förstår ni det? för det gör inte jag.. hallå, det är min lilla flicka vi pratar om... Min söta lilla flicka... Henne måste vi väl ha lyckats med, så så jädra värdelös som mamma kan jag ju inte vara.... Natti natti alla...