Funderaren....

Jag är ju en grubblare ibland... eller rättare sagt, rätt ofta. Helst om det rör sig om vänner, pengar och familjen... Dom senaste dagarna har jag grubblat på om vänner. Har en väninna, som jag har varit väldigt tajt med, men som det på något sätt har skärt sig med. Jag får höra saker bakvägen från andra, saker som hon har sagt om mig. Men jag tar lite lättvindigt på det. Är det något jag har lärt mig så är det att inte lyssna till skitsnack, men tyvärr så är skitsnack ibland sant. Det som är så svårt är att ena stunden kan hon vara trevlig, byta ett par ord för att sen knappt heja. Och det som är mest synd är att våra karlar tycker om att umgås, och detta går liksom ut över dom. Men nu till poängen.....

Jag har ju kvar flera kompisar sen jag var tonåring. Vi pratar inte varje dag, och vi träffas inte varje vecka. Men vi vet att vi alltid har varandra. Att vi kan ringa varandra och prata av oss när vi vill. Vi skulle aldrig hugga varandra i ryggen. Tack för att ni finns.... En av dom pratade jag i telefon med i morse, länge. Hon mår inte bra just nu. Något gick inte som hon ville och allt raserade. Och hon sa att nu märks det vem som är ens egentliga vänner. Vem som bryr sig och finns där. Det är ens äkta vänner. Och snabbt, kunde jag räkna på en hand, vem som var mina egentliga vänner. 5 st..... Som jag aldrig vill byta bort.... Jag sa till henne det att alla utan 1 bor så himmla långt bort och det här med spontanfikan blir ju inte så ofta. Och hon förstog precis vad jag mena, för det är så hon med känner. Men som hon sa, att man har sin familj och sin man, och man vet vart man har sina äkta vänner... det är huvudsaken, dom vännerna som bara försöker skapa intriger, hugger en i ryggen och har svårt för att glädjas med en är inget att ha. Det är egentligen ingen förlust.

Och vet ni.. jag tror hon har rätt. Jag fick liksom en aha-upplevelse. Varför ska jag känna mig depp och ledsen över en vän som behandlar mig som luft... Bättre att lägga sin energi på dom som älskar en för den man är. Vi avslutar vårat samtal med att nu måste vi snart ta en fika, vi längtar båda till dess... Tummen och jag..... Vi lägger på luren och jag dammsuger snabbt. Och in rammlar pekfingret och långfingret in genom hallen.... Kaffe i mängder ville dom ha. Och vi tjötar om dittan och dattan och vips så har tiden runnit iväg. Och nu känner jag bara att jag ska inte sörja dom som inte sörjer mig... Låter väl ganska vettigt eller hur? Så tjejmiddagen som vi har pratat om, där jag har haft sådan ångest över vilka som ska bjudas... ja den listan är numera ganska självklar... Är riktigt impad över mig själv. Nu kanske jag kan släppa detta och gå vidare.. Tack tummen.... dina ord idag betydde mycket.

Så tummen, pekfingret, långfinret, ringfingret och lillfingret... love you girls.....