Julen...

Så var i stort sett denna julen över. Åter igen känns det som om vi handlat en massa vi inte hade råd med. Eller hade råd med?? Det hade vi väl, men vi kommer att leva snålt till Niclas får sin lön. Men jag hade kunnat betala en skuld eller.... Fan att behöva tänka så.

I vilket fall som helst så har julen ändå varit underbar. Den har framför allt varit vit. Syrran är här från Cypern, hela familjen va samlad och till och med 2 av Bertils söner va med på jul. Jag och Frida och Niclas va uppe dagen innan och duka och gjorde fint tillsammans med mamma. Och det blev så fint. Man kan tro att Äntligen hemma-gänget hade varit där och dukat. Julklappslekan vi gjorde i år va riktigt roligt. Alla var nöjda med sina julklappar. Till och med barnen....

På Juldagen tog vi det lugnt på dagen, spelade lite spel osv. På kvällen så skulle jag, frida och Niclas ut och festa men Niclas fick vända hem pga att magen krångla, men jag och Frida åkte till Dubliners där vi träffa Lina och sen kom Mikael med vänner, en gammal klasskamrat till mig, en gammal granne osv.. och konstigt nog så va det någon som kände någon hela tiden.... Det va jättekul verkligen. Länge sedan man va hemma så sent.

Annandag jul va toppen den med, seg som bara den va man ju, men det blev pulkaåkning och sen kom Janne och Pascale med barn och vi spelade bowling långt in på natten... Det va kul och väldigt trevligt. Och idag har vi varit så trötta och sega, så jag har till och med sovit middag... det va gottit... hahahaa...

Nu ska jag återgå till filmen min familj tittar på.. känner mig lite osocial... kram kram

Trots allt....

Så har vi ändå haft en helmysig helg. Men den började redan i onsdags. Jag och Linda åkte till Varbergs kurort. Jag fullkommligen älskar det stället och hade det inte varit för att det är så jädra dyrt så hade jag varit där oftare. Så fort man kör in på parkeringen så känner jag ett lugn. Jag och Niclas var ganska ense om att jag behövde en brake från vardagen, från alla problem, trotsiga barn osv. Jobbade min sista dag i tisdags på Landala hus. Och det var med blandade känslor som jag gick därifrån. Fick fina saker som ljusstakar i glas, blommor och glögg.. Men oroligheten för att bli arbetslös har ju hängt över mig. Men jag behövde bryta min dystra vardag. Så jag kollade in Kurortens hemsida och upptäckte att dom hade ett kanonerbjudande som sträckte sig fram till 16 dec. ÅK, sa Niclas. Så jag bokade för mig och Linda, hon fick rummet av oss i födelsepresent. Hon blev så glad och tacksam, så jag blev jätteglad. Linda hade aldrig tidigare varit där. Men hon blev lika imponerad som jag. När vi kom fram så gick vi och träna, sen gjorde vi en varsin behandling, jag badade ett bad som heter Thalassoabad. Då blir man först masserad med tång i ett gammalt träbadkar och sen fick man ligga i detta samtidigt som jag fick ansiktsmask gjort på tång. Men min första tanke var: Ska jag hoppa i detta?? Men det var inte farligt när man väl kom i tången. 'Sen efter gjorde vi oss fina, och gick och åt i matsalen. Vi åt kallbuffe först, sen var det någon potatispure, med anka och sås... efter att ha ätit så slog det Linda att vi hade faktiskt ätit anka från dammen. Fick mig ett gott skratt.. och försäkrade henne att det inte var en sådan med grönt huvud. Sen satte vi oss framför elden. När klockan var 20.30 så höll vi båda på att somna där i fotöljerna. Men så beställde vi in lite glögg och sen tjöta vi tills sena kvällen... och sen somna vi så gott. På torsdagen så käkade vi god frukost, badade bubbelpool och basta. Sen gjorde vi en varsin oljemassage.. jammi va det va gott. Och sen gjorde vi ordning oss och åkte till Gekås i Ullared. Shoppade lite smått. Och sen åkte vi hem. Fast vi ville bara åka tillbaka till kurorten. Det va verkligen värt pengarna, det va värt att prioritera detta. Det kändes bra i själen efteråt. Tänk va lite kan göra för att man ska må lite bättre.

Och i fredags så kom Malin och Jonas från Eskilstuna. Det va roligt att se dom igen. Om inget annat så på hemmaplan. Dom berätta att dom skulle bli föräldrar. I sommar. Åh så mysigt. När dom kom på kvällen så åt vi middag och prata till sena natten. På lördagen så tog vi det lilla lugna. Jag och Diva visade Malin våran sjö bla. Sen åkte vi till Liseberg på kvällen. Men alla var där!!! Och verkligen svinkallt. Så det blev inte många timmar. Utan det blev hem och beställde mat från pizzerian istället. Och idag åkte dom hem. Helgen gick snabbt, men vi får snart träffas igen.

Lucas har också i veckan varit sjuk. Hög feber konstant. Åkte till läkaren i fredags och han fick pencilin. Kunde ge han kockiliana också. Men han verka inte tåla medicinen. Han spydde varje gång efter att han hade tagit en tablett. Stackarn. Så i dag på morgonen så fick han sista, och då höll han sig lugn. Ända tills nu, då han vakna av att han hostade så jädrigt. Han fick slemlösande hostmedicin och efter en stund kom det en massa slem upp. Ja det blir ett nytt besök hos läkaren i morgon bitti. Stackaren. Och i morgon börjar jag på sahlgrenska.. det är så spännande.... Så nu måste jag sova... natti natti... åh just det, min älskade syster är här när jag kommer hem i morgon... fan va roligt det ska bli....

*suck*

Vet inte var jag ska börja.. Allt har idag bara varit så bläääää. Haft en sådan dag som man bara kan sätta sig ner och storgrina. Kanske skulle behövas. Kanske man hade fått utlopp för sina känslor då. Kanske hade det kännts bättre sen. Va vet jag??? Allt är bara emot oss nu. Precis allt.. finns inget som går våran väg... Niclas krockade med bilen förra veckan. Det va inte hans fel. Det var den andra bilens fel. Men våran bil är inte mycket att ropa hurra för. Troligtvis så kommer vi få ut pengar för den. Men detta kommer ta tid sa dom på försäkringsbolaget. Vi får räkna med att det drar ut till Januari. Pascale och Janne har varit jättegulliga och lånat ut sin bil till oss nu. Men nästa fredag kommer Janne hem och då behöver han den. Niclas bröt båtbenet som sitter mellan pekfingret och tummen. Gipsad. Också förskjutna koter i nacken. Han har väldigt ont och äter starka tabletter. Så han blev sjukskriven. Livrädd blir man ju att han ska bli av med jobbet nu när dom skär ner.

Det värsta med att Niclas jobbar som han gör, är att jag är så jädrans beroende av bil. Jag hinner inte till jobbet innan jag börjar. För att dagis öppnar kl 6.15. Jag kan inte med att börja mitt nya jobb på Sahlgrenska med att komma försent. Bara att åka och handla blir ett dilemma. Eller Lucas rugby i Partille, eller Carros ridning i Bohus. Vette fan hur livet ska funka... Hemskt att vara så beroende av bil.. Men jobbet är min största oro just nu.. FAAAAAAAAAAAAAAAANNNNNNN!!!

Inte nog med detta. Lucas har ju i alla år, sen han var liten, lekt med alla barn, oavsett kön eller ålder. Alla får vara med. Tyvärr så har han inte så många kompisar så dom få han har är han väldigt påverkad av. Men någonting är det ändå med han... låter hemskt men hans humör, beteende osv.. känns hemskt. Eller så är det bara så att han är en trilsk 11 åring. I vilket fall som helst så är han väldigt ful i munnen. Och när föräldrar till yngre barn förbjuder sina barn att leka med Lucas för han lär dom så fula saker.. ja då blir man ledsen. Och Lucas nekar ju naturligtvis. Hans få vänner är inte så snälla i munnen dom heller. Så han är ju påverkad så klart. Dom står och skriker fula saker till varandra, mycket med sexanspelningar. Grova saker är det till och med. Vette fan vad vi ska göra. Utegångsförbud? Ja ett tag funkar ju det. Vi har sagt att han inte får vara med dom här kompisarna mera. Till svar fick vi: "Vilka ska jag då leka med?" Ja vilka ska han då leka med?? vilket bakslag det blev i mig. Han känner sig sämst i klassen. Har knappt några kompisar i skolan. Har knappt några kompisar hemma. Va ska jag göra... Va ska man som förälder göra?? Jag mår bara pyton av allt.

Tänk om jag vann på Lotto idag. Skulle betala alla skulder och flytta. Fort som bara den. Drömmen har varit länge att få bo någonstans mellan Säve och Kungälv. Lucas kommer nog förhoppningsvis att få komma in i skolan där till hösten. Och då skulle vi få plats till Wictor med. Hade varit toppen att ha alla sammlade på samma skola. Älskar den skolan. Lucas skulle kunna umgås med sina nya kamrater och få en ny start på livet som Carro fick. Wictor skulle inte ens hamna i skiten som dom 2 har gjort. Men jag tar på mig skulden. Känner mig som världens sämsta morsa. Som låter mina barn växa upp i gettot och kan knappt prata svenska. Men så länge vi har våra skulder så kommer vi aldrig härifrån. Och det gör mig så jädra ledsen.. gör ont i hjärtat och allt bara känns ännu mera bläää. Jag var med i en grupp på internet som hette "Vi som har hamnat i skiten" eller något liknande.Vi var flera från början som satt där med skulder och mådde pyton. Vi tipsade varandra om småsaker som kunde vara till hjälp, muntrade upp varandra när man kände sig nere osv. Men en efter en så försvann dom från gruppen. Dom hade fått löst sina problem. Dom hade någon som hjälpte dom med banklån osv... Om vi bara hade fått ta ett lån för att lösa skulderna så hade det snart varit bekymmersfritt kanske gällande bostad och så. Men inte ens det.

Nu har jag återigen blottat mig, men var ska jag annars kunna vräka ur mig allt om inte här. Det är väl ingen som orkar lyssna på någon som bara tycker så synd om sig själv som jag gör...

Nu ska jag gå ut med hunden och få rensa tankarna lite... bye bye

Inget mera??

Eländet tar aldrig slut. Det ena efter det andra matas in huvet på än. Hur mycket orkar en människa med? När är man på gränsen till ett sammanbrott? Har alla det så här? Eller är det bara så att jag och Niclas är otursförföljda?

I onsdag så såg en olycka ske i bakspegeln. Jag tvärnitade och sprang. Linda som satt med i bilen fatta först inget. Men tjejen var OK men chockad. Däremot bilen var ju inte OK längre.... Skärrad som jag var så kom jag hem och berättade för Niclas. Han ska strax efter åka iväg för att hämta Carro och jag ber han köra lugnt med tanke på hur halt det var ute. 5 minuter senare ringer han. "jag har varit med om en olycka".... Tror ni att jag trodde på han??? Nix.. skoja du fråga jag. Men det gjorde han ju tydligen inte. Niclas kom på en huvudled och skulle rakt fram, bilen som kom från motsatt sida fick helt plötsligt för sig att göra en vänstersväng. Men hann inte. Niclas braka rätt in i han. Airbagen utlöste sig, hela passagerarsidan fram till baksätet är kvaddat. Inga bälten funkar, centrallåset funkar inte osv... Och att sammla in massa papper och allt till försäkringsbolaget är ju en jädra procedur. Killen som Niclas braka in i smet. En sån jädra IDIOT! Niclas har nu ett brutet båtben i handen. Har rött gips.. så snyggt så. Smärta i nacken har han med. Om jag skulle få tag på den idioten någongång så blir jag nog inte nådig. Inte nog med det så höll han på att frontalkrocka med bilen som kom bakom smitaren. Men han hann veja undan så dom bara touchade varandra lätt på sidan. Niclas såg ju inget, han hade en stor airbag i ansiktet. Enveten som han är så vägra han åka med ambulansen. Så istället fick han spendera hela dagen efter på mölndalsakuten. Så det blev ju inget Norge för han i dag. Sjukskriven i ett par veckor.

Vi var ju på julbord i går. Det va väldigt trevligt. Tråkigt bara att halva gänget kändes som att va ute med ett gäng pensionärer. Men det va väldigt god mat och en jädra bra show. Mamma hade pojkarna och Carro sov hos en kompis. Min stora tjej. Först skulle hon sova över hos den killen som dom skulle ha filmkväll hos. Aldrig sa vi. Nojig?? Jupp jag tror jag är det.. Så hon sov hos Ronja tillslut. Men idag när vi kom upp för att hämta barnen. Jag har ju fått låna Jannes och Pascales bil. Så gulligt av dom. Man blir ju så jädra låst annars. Iallafall så kom min morbror dit med en gran. Jag stog och stoppa in ungrna i bilen. Och så ser jag bara hur mamma brister ut i gråt. Täntke herregud va har hänt? Men jag kan ju inte bara ställa mig och ropa. Sen kommer mamma fram och berättar att min ena morbrors ex har blivit mördad. Det hela känns så ofattbart. Man kan inte tro det är sant. Det är ju bara sånt man läser om i tidningen. Men jag känner starkt med alla anhöriga... Tänker på er!!!!!

Något som ändå är roligt är att jag och Pascale har talat ut... Lät som en roman nu, men vi har det. Och det känns bra. Känns så tråkigt att mista sina gammla vänner. Som man känt och umgåtts med i flera år. Barnen växt upp tillsammans och allting.. Hoppas vi kan hålla oss på samma nivå nu så det inte skär sig igen. Man behöver ju inte alltid ha samma åsikt. Det kan man inte ha. Alla tycker och tänker olika. Och det är tydligen inte många som klarar av att jag har min egna åsikt och att jag framför allt står för den. Men sån är jag.! Och ännu mera trevliga nyheter är att en gammal go vän också ska ha barn. Jag tror hon har spritt ut det till hela världen nu... hon blev så glad så hon kunde ju inte hålla sig.. kommer ihåg hur det kändes, man ville bara skrika ut inför alla berätta. Så min älskade Anna... jag är sååå glad för eran skull. Längtar tills jag får låna bebis och snutta lite.. och när den skriker så lämnar jag tillbaka den. hahahahaa... Nä uch va klockan rinner iväg...

Natti natti folket!