*suck*

Vet inte var jag ska börja.. Allt har idag bara varit så bläääää. Haft en sådan dag som man bara kan sätta sig ner och storgrina. Kanske skulle behövas. Kanske man hade fått utlopp för sina känslor då. Kanske hade det kännts bättre sen. Va vet jag??? Allt är bara emot oss nu. Precis allt.. finns inget som går våran väg... Niclas krockade med bilen förra veckan. Det va inte hans fel. Det var den andra bilens fel. Men våran bil är inte mycket att ropa hurra för. Troligtvis så kommer vi få ut pengar för den. Men detta kommer ta tid sa dom på försäkringsbolaget. Vi får räkna med att det drar ut till Januari. Pascale och Janne har varit jättegulliga och lånat ut sin bil till oss nu. Men nästa fredag kommer Janne hem och då behöver han den. Niclas bröt båtbenet som sitter mellan pekfingret och tummen. Gipsad. Också förskjutna koter i nacken. Han har väldigt ont och äter starka tabletter. Så han blev sjukskriven. Livrädd blir man ju att han ska bli av med jobbet nu när dom skär ner.

Det värsta med att Niclas jobbar som han gör, är att jag är så jädrans beroende av bil. Jag hinner inte till jobbet innan jag börjar. För att dagis öppnar kl 6.15. Jag kan inte med att börja mitt nya jobb på Sahlgrenska med att komma försent. Bara att åka och handla blir ett dilemma. Eller Lucas rugby i Partille, eller Carros ridning i Bohus. Vette fan hur livet ska funka... Hemskt att vara så beroende av bil.. Men jobbet är min största oro just nu.. FAAAAAAAAAAAAAAAANNNNNNN!!!

Inte nog med detta. Lucas har ju i alla år, sen han var liten, lekt med alla barn, oavsett kön eller ålder. Alla får vara med. Tyvärr så har han inte så många kompisar så dom få han har är han väldigt påverkad av. Men någonting är det ändå med han... låter hemskt men hans humör, beteende osv.. känns hemskt. Eller så är det bara så att han är en trilsk 11 åring. I vilket fall som helst så är han väldigt ful i munnen. Och när föräldrar till yngre barn förbjuder sina barn att leka med Lucas för han lär dom så fula saker.. ja då blir man ledsen. Och Lucas nekar ju naturligtvis. Hans få vänner är inte så snälla i munnen dom heller. Så han är ju påverkad så klart. Dom står och skriker fula saker till varandra, mycket med sexanspelningar. Grova saker är det till och med. Vette fan vad vi ska göra. Utegångsförbud? Ja ett tag funkar ju det. Vi har sagt att han inte får vara med dom här kompisarna mera. Till svar fick vi: "Vilka ska jag då leka med?" Ja vilka ska han då leka med?? vilket bakslag det blev i mig. Han känner sig sämst i klassen. Har knappt några kompisar i skolan. Har knappt några kompisar hemma. Va ska jag göra... Va ska man som förälder göra?? Jag mår bara pyton av allt.

Tänk om jag vann på Lotto idag. Skulle betala alla skulder och flytta. Fort som bara den. Drömmen har varit länge att få bo någonstans mellan Säve och Kungälv. Lucas kommer nog förhoppningsvis att få komma in i skolan där till hösten. Och då skulle vi få plats till Wictor med. Hade varit toppen att ha alla sammlade på samma skola. Älskar den skolan. Lucas skulle kunna umgås med sina nya kamrater och få en ny start på livet som Carro fick. Wictor skulle inte ens hamna i skiten som dom 2 har gjort. Men jag tar på mig skulden. Känner mig som världens sämsta morsa. Som låter mina barn växa upp i gettot och kan knappt prata svenska. Men så länge vi har våra skulder så kommer vi aldrig härifrån. Och det gör mig så jädra ledsen.. gör ont i hjärtat och allt bara känns ännu mera bläää. Jag var med i en grupp på internet som hette "Vi som har hamnat i skiten" eller något liknande.Vi var flera från början som satt där med skulder och mådde pyton. Vi tipsade varandra om småsaker som kunde vara till hjälp, muntrade upp varandra när man kände sig nere osv. Men en efter en så försvann dom från gruppen. Dom hade fått löst sina problem. Dom hade någon som hjälpte dom med banklån osv... Om vi bara hade fått ta ett lån för att lösa skulderna så hade det snart varit bekymmersfritt kanske gällande bostad och så. Men inte ens det.

Nu har jag återigen blottat mig, men var ska jag annars kunna vräka ur mig allt om inte här. Det är väl ingen som orkar lyssna på någon som bara tycker så synd om sig själv som jag gör...

Nu ska jag gå ut med hunden och få rensa tankarna lite... bye bye