Snurrig så in i bängen....

Japp det är jag det.... Idag hade jag bokat tvättstugan för att tvätta soffan, och alla täcken och kuddar... Går bort till tvättstugan slänger in maskin.. går bort när den är färdig, men den var inte färdig och ska gå hem en stund till. Upptäcker då till min stora fasa att nyckeln är kvarglömd i tvättstugebåset. Med andra ord, så va det kört. Systemet i tvättstugan är numera dataregistrerat, och man har en bricka som man måste använda.. Så nu va det bara så vackert att vänta på den som skulle tvätta efter mig. Inte en enda tid fanns sen på hela dagen så nu har jag hållt på att tvätta hela kvällen... Så jädra typiskt. Ska strax gå och hämta mina och Niclas kuddar och täcken. Trots allt så fick jag det torrt alltihoppa. Men nu är soffan ren och fin, för ett litet tag iallafall, och sängen blir renbäddad med råga. Ja jisses som det kan gå.......

Jag har ju varit hundvakt i 2 veckor åt Bettys hund Isola. Eller Ursula som Wictor har kallat henne. En stor vovve men ack så go. En massa god choklad fick man som tack för hjälpen.. Yes, precis vad jag behövde nu när jag ska köra stenhårt med viktväktarna igen... hihihihi. men gott är det..... hahaha

Ja på tal om Wictor.... den ungen med lite smör på. Han är helt hopplös just nu. Han klättrar, flyttar stolar och har sig. Han vet precis vad han ska göra för att komma åt det han vill ha. Idag tex, så gick vi upp han och jag. Satte på barnprogrammen och jag låg och småslummra med han brevid mig. Helt plötsligt sticker han upp en kaka under näsan på mig... Med världens leende säger han: SMAKA?? Nu i kväll så kommer han med armarna bakom ryggen, och när vi frågar han vad han har där, så säger han: Chips... Jodå, 2 stolar hade han flyttat runt i köket och klättrat upp och tagit taco chipsen. Sen ropar Niclas på mig, i ett hörne hade han ställt påsen. Han är då inte dum för att vara 3 år. Min lille prins.. hahahaha...

Nä om man nu ska gå och sova. Igår va jag väl inte på världens bästa humör, men idag har det varit lite bättre. Det är lite mycket nu bara. Lite mycket motgångar med barnen osv... Vet nu inte om jag får vara kvar på jobbet heller. Antalet vårdtagare har minskat så jag och en tjej till kanske inte får vara kvar. Kul att bli arbetslös lagomt till sommaren, pank är ju det sista man vill bli.. Inte ens glassarna är billiga att köpa längre. Har ju alltid timanställningen att vända mig till på sahlgrenska, men det blir sånt jädra glapp i lönen. Jaja.. vi får la se vad som händer och sker. Nu måste jag ge mig... Natti folket!

1 års sedan idag.....

Min älskade gammelmormor...... Saknar dig så mycket. Varenda liten tanke som snuddar vid dig får mig att fälla tårar...... 1 år idag, 1 år har gått så fort, men du är lika saknad för det. Saknar dig! Jättemycket!

Himmlens vackraste ängel och jag på mitt bröllop 2004.

Är för övrigt allmänt deppig idag..... Tycker allt är tråkigt. Inte gör det saken bättre att man har en karl som inte vill göra någonting. Som bara gnäller och surar. Som måste ställa sig kl 14 på dagen och packa sin väska när han hade hela förmiddagen på sig. Så jag tog pojkarna och åkte till Ikea... Tråkigt att behöva vara ensam när han väl är hemma..... Men å andra sidan så är jag ju van vid att göra saker själv. Känner mig som singel större tiden av livet, så det va ingen skillnad nu, mer än att jag va ledsen och irreterad. Och nu ikväll då.. jo nu sitter vi här som ett gammalt par på 80 bast... Jag tog fram en massa förslag, men konstigt nog så va det fel på alla... Så nu sitter man här framför datan en lördag kväll, han åker tillbaka till Norge på måndag. Va fan är det här för äktenskap egentligen... Kanske inte borde skriva nu märker jag... när humöret inte är på topp.... Så tjing tjong...

Funderaren....

Jag är ju en grubblare ibland... eller rättare sagt, rätt ofta. Helst om det rör sig om vänner, pengar och familjen... Dom senaste dagarna har jag grubblat på om vänner. Har en väninna, som jag har varit väldigt tajt med, men som det på något sätt har skärt sig med. Jag får höra saker bakvägen från andra, saker som hon har sagt om mig. Men jag tar lite lättvindigt på det. Är det något jag har lärt mig så är det att inte lyssna till skitsnack, men tyvärr så är skitsnack ibland sant. Det som är så svårt är att ena stunden kan hon vara trevlig, byta ett par ord för att sen knappt heja. Och det som är mest synd är att våra karlar tycker om att umgås, och detta går liksom ut över dom. Men nu till poängen.....

Jag har ju kvar flera kompisar sen jag var tonåring. Vi pratar inte varje dag, och vi träffas inte varje vecka. Men vi vet att vi alltid har varandra. Att vi kan ringa varandra och prata av oss när vi vill. Vi skulle aldrig hugga varandra i ryggen. Tack för att ni finns.... En av dom pratade jag i telefon med i morse, länge. Hon mår inte bra just nu. Något gick inte som hon ville och allt raserade. Och hon sa att nu märks det vem som är ens egentliga vänner. Vem som bryr sig och finns där. Det är ens äkta vänner. Och snabbt, kunde jag räkna på en hand, vem som var mina egentliga vänner. 5 st..... Som jag aldrig vill byta bort.... Jag sa till henne det att alla utan 1 bor så himmla långt bort och det här med spontanfikan blir ju inte så ofta. Och hon förstog precis vad jag mena, för det är så hon med känner. Men som hon sa, att man har sin familj och sin man, och man vet vart man har sina äkta vänner... det är huvudsaken, dom vännerna som bara försöker skapa intriger, hugger en i ryggen och har svårt för att glädjas med en är inget att ha. Det är egentligen ingen förlust.

Och vet ni.. jag tror hon har rätt. Jag fick liksom en aha-upplevelse. Varför ska jag känna mig depp och ledsen över en vän som behandlar mig som luft... Bättre att lägga sin energi på dom som älskar en för den man är. Vi avslutar vårat samtal med att nu måste vi snart ta en fika, vi längtar båda till dess... Tummen och jag..... Vi lägger på luren och jag dammsuger snabbt. Och in rammlar pekfingret och långfingret in genom hallen.... Kaffe i mängder ville dom ha. Och vi tjötar om dittan och dattan och vips så har tiden runnit iväg. Och nu känner jag bara att jag ska inte sörja dom som inte sörjer mig... Låter väl ganska vettigt eller hur? Så tjejmiddagen som vi har pratat om, där jag har haft sådan ångest över vilka som ska bjudas... ja den listan är numera ganska självklar... Är riktigt impad över mig själv. Nu kanske jag kan släppa detta och gå vidare.. Tack tummen.... dina ord idag betydde mycket.

Så tummen, pekfingret, långfinret, ringfingret och lillfingret... love you girls.....

jooooo......

Visst blev jag sjuk igen... en karensdag till fick man... fy fan, jag blir stenrik på detta... I tisdags när man kunde sätta sig ner efter middagen osv och dricka en kopp kaffe med Linda, så släppte det loss. Jag börja nysa och snörvla som bara den... Och när jag vakna på onsdag så va det kört. Efter att ha lämnat Wictor på dagis så sov jag från halv 10 till 14.oo. Vakna med ett ryck, prick den tiden skulle Wictor hämtas. Försökte raska på men det gick inte så bra.. Men han va på bra humör den dagen och eftermiddagen flöt på. Caroline fick äran att göra middagen. Ganska lätt middag, Mamma scans köttbullar från frysen och pulvermos. Men tro ni inte på fan att hon brände köttbullarna och moset fick jag göra i slutändan. Torsdagen såg ungefär likadan ut, jag sov halva dagen men på kvällen började jag känna mig som människa. På fredagen åkte jag och hämtade Niclas på landvetter. Skönt att få hem han så man kan bli lite avlastad. Igår så kom först Janne och Pascale på besök ett par timmar på dagen och sen avlöstes dom av Anna och Fredrik. Sen va det ju melodifestivalen för hela slanten här. Glömde ju av att vi var ute med Wictor så han fick premiäråka sin cykel ute... gick väl rätt hyffast, 2 tramp framåt och ett bakåt. Sen blev han sne för att cykeln stog still.. hahaha.. men tillslut så gick det bra, men då hade han tröttnat...

Niclas köpte på taxfree i Norge en ABSOLUT TROPIK... Åhhh den var så god, men vi hade fel slödrick till, det ska vara juice. Så vi höggde in i ABSOLUT PÄRON i stället... och det va lika gott det. Efter melodifestivalen satte vi på lite musik och jag fick niclas till att bugga en gång med mig... Det där var nog once in a lifetime... hahahha.. Carro däremot skämdes över sina föräldrar.. hahhahaha..... Idag har vi tagit det lilla lugna, min hosta är ju så jädra jobbig, och astman små spökar.. Ska vara hemma i morgon och tisdag med... så kanske den lägger sig lite, hade hoppats på att alkoholen skulle ta lite död på viruset men icke.

Men nu hör jag lilleman hosta.. tror han är på väg att bli sjuk igen. Vill inte. Men det är väl kanske inte så konstigt. Man kan ju inte låta bli att pussa på detta lilla charmtroll så han har väl fått mammas virusbaciller... Måste också berätta att Lucas har idag tävlat för första gången i friidrott. Han har tränat typ i 1 månad och tycker de är kul. Niclas va med och hejade på han och ringde och rapportera hur det gick. Längd gick hyffsat, 600m däremot gick inte så bra, där bröt han, men däremot så är han tydligen duktig på att kasta kula. Min kusin Erik har ju tränat friidrott sen han var liten, och han blev så glad när han såg att Lucas va med. Han visade lite teknik och så. Jättebra ju att han kan ge Lucas lite privatlektioner.. hahhahaa...

Ne uch va trött jag blev nu, har en hund som väkt mig 2 tidiga morgonar i rad och vill bajsa trots att hon har bajsat sista promenaden som hon har gått väldigt sent. Vi är ju hundvakt också till "lilla" Isola. Hon är stooooooooor, men så snäll och lugn, verkligen Diva nr 2. Och hon går så bra ihop med Diva också. Men en hund räcker alltså. Det är som med bebisar just nu, det är roligt att låna men skönt att lämna tillbaka.. hahahaha... pöss på er allihoppa!

Självaste fan.....

Blir så trött ibland... Och så jädra ledsen. Veckan har rullat på... Jobbat och slitit... Och blivit sjuk igen... Har fått en sån jädra hosta, sitter i mitten av luftrören.. Är så jädra besviken, kan ju inte träna, tappar lusten för att viktväkta osv... en ond cirkel. Men jobbar gör jag. Vem fan har råd med 2 karensdagar på en och samma löneutbetalning. Det har då inte jag, har inte råd med att ha 1 knappt.... Jag får jobba tills jag stupar... hahahah...Värsta är att astman har börjat göra sig påmind en hel del... uch.

Jag som trodde att jag skulle få en lugn helg på jobbet igår, ja den började bra, fram till kl 9 i går kväll. Då ringer Carro mig helt hysterisk. "mamma, Lucas har blivit överfallen!!!" Jag hajade först inte va ungen sa, hon fick säga det ett par gånger, innan det gick in. Och när jag hade fått klarhet på hur det gick till så blev jag så jädra ledsen. Och där står man och ska precis gå in till en vårdtagare. Tårarna spruta. Fick dock lugnat mig. Efteråt ringde jag min mamma för att se om hon kunde åka ner. Men hon hade druckit alkohol och kunde inte åka. Och åter igen så spruta tårarna.. Jag undrar hur mycket ska denna lilla killen orka med. Hur mycket ska man orka med som förälder? Ringde till Linda i ren panik och Toni sprang över till oss med en gång. Han hjälpte till att plåstra om han och kolla av läget.. Tack ni e för goa. När jag kom hem så var han dock ganske lugn eller chockad rättare sagt. men han kunde somna i godan ro efter en stund. Själv låg man vaken och vred och vände på sig.. Känner mig så maktlös. Vill bara flytta härifrån. Men till vart? Skit händer ju överallt. Fast just nu känns det som om det är mer än vad vi någonsin har haft förut här i området. Trist som fan e det. Och just nu saknar jag min man mer än någonsin. Hade verkligen behövt att få en riktigt go kram nu... men men... natti natti.. tråkigt inlägg denna gången, men har inget roligt att berätta alls denna gången.. Kanske för att man inte känner sig i toppform....