SAKNAR MIN SYSTER!!!!

Idag fyller min älskade syster år.... GRATTIS TILL DIG..... Nu har jag grattat dig på massor av olika sätt. Älskar dig och saknar dig så otroligt mycket. Känner mig lipig just nu.. usch.. har lite dåligt samvete för att jag inte kommer att hinna till minneslunden och tända ljus i helgen för mormor E, morfar T och farfar R... Men så är det, huvudsaken är att jag skänker en tanke.. kan tända ljus för er i morgon kväll. Tycker det också är förbannat tråkigt att mista vänner. Men så är det, man drar inte alltid jämnt. Men jag saknar er. För mig, som är van vid ett stort nätverk av vänner är detta konstigt. Men man kanske en dag knyter nya kontakter och skapar sig ett nytt nätverk. Tycker dock att det är väldigt kul att jag har fått upp kontakten så bra med Sofia på hisingen igen. Och med det så fick jag träffa Anna J igen också. Och andra ur gammla gänget... Men det är ju inga som jag pratar med så, som jag ringer och vill snacka dittan och dattan med, beklaga mig för osv... På lördag skall jag iallafall bjuda hem ett gäng brudar och sexparty, och sen blir det väl lite singstar osv... Bara längtar behöver ha lite skoj ju!!!.....

Nu är det bara 1 vecka kvar till gubben min kommer hem. Ska bli gott. Denna veckan som har varit har gått fort. Jobbar ju hela denna helgen. Känns segt men så är det.. någon måste ta hand om dom gammla och jag får passa på att jobba så länge jag har jobb. Har tappat hoppet om ett nytt jobb. Jösses vi är ju hur många som helst som söker... Försöker att ha humöret uppe men det är inte lätt.

Nä om jag ska ta mig en nattamacka och sen lägga mig... börjar tidigt i morgon. Ha en trevlig Halloween alla....

Ensam igen!!

Han kom hem, rörde om lite i grytan och åkte.. som det brukar vara då när Niclas kommer hem från Norge. I tisdags så sa vi att det kändes som det redan var lördag, men när det väl var lördag då hade veckan gått så fort. I veckan så har vi bla varit i Ullared. Fick shoppat massa bra saker. Inget onödigt faktiskt!!.. Ändå gick det på en slant, eko på kontot efter hahahaha... Men mysigt att bara åka iväg han och jag.. trots att det bara var en dagsutflykt på Gekås...

Veckan har sen varit lugn, tränat och så. Men lördagen blev hektiskt. Vi skulle vara på dop i Alingsås kl halv 12. Ställer klockan på 9. Tänker att Wictor vaknar säkert innan i allafall. Men njedå... vi kom hemifrån 10.55. Kan ju säga att det gick rallyfart till kyrkan. Vi kom inspringandes precis när dopet skulle börja. Emma gnydde dopet egenom, men när prästen la vatten på huvet så blev hon knäpp tyst. Efteråt var det kaffe och kaka hemma hos Anki och Jonas. Dom bor så mysigt, men långt bort in i skogen..... världens ände typ. Men hon var så söt så lilla Emma. Efteråt åkte vi hem till mamma och käkade lite mackor. För att senare åka vidare till Anns och Ronnys inflyttningsfest och Linas 20-års kalas. Jättefint hus men kändes som att åka ut till världens ände där också!!!. Men huset hade mitt drömkök... åhhhhhh. Vill också ha ett kök med utrymme. Men en annan gång i ett annat liv kanske..

Nåväl, vi blev inte på festen så länge, det hade varit en lång dag för alla, helst för barnen. Så vi var ju inte jättesena hem. Söndagen bestog enbart av slappa och träna. Jobbat kväll idag, har en öm knöl på foten. Bör kanske söka läkare?? Funderar på om jag ska göra det i morgon eller på onsdag. Gör jag det på onsdag så hinner jag kanske träna en gång till. Vet det låter knäppt.. =)

Och idag ringde målaren mig.. Han kommer redan på onsdag. Ingen blev gladare än jag, men jädrar vad jag får att göra nu. Måste ju packa hela köket i stort sett. Ner med tavlor, vinställ m.m.. jösses.. Tur att bönan kan hjälpa mig. Måste till Ikea då med och köpa nya gardiner m.m... hihihi. Barnen har lov denna veckan. Undrar vad vi ska hitta på. Tänker ju att hunden inte kan vara hemma när målaren är här... ja vi får se vad det blir... kramis på er...

Here we go again...

Tomhet är allt jag känner idag... en snabb resume: Va på fest i lördags. Fick information om skvaller angående mig och Niclas från 2 damer. Det sårade både mig och Niclas mycket. Det va ingen liten bagatell sak som vi hade anförtrott dom och så sitter det och snackas med bla en som knappt känner oss. Va som att få en kniv i magen. Jag ville prata med personen i fråga, få höra hennes version men hon vill inte. Gör hellre som strutsarna och stoppar huvet i sanden. Och därmed så valde hon att bryta våran vänskap. Det va väl lättare så. Igår var jag ledsen, sårad och förtvivlad. Idag har jag tänkt mycket, kommit fram till att någon som gör så här är inte värd min vänskap. Jag har därmed bestämt mig för att lämna detta och gå vidare, utan henne. Så jävla tråkigt men va gör man inte. Så idag har jag ett tom rum. Det ekar. Men jag har varit med om detta 2 ggr förut för några års sedan. Det går över. Och jag har underbara vänner som har skrivit till mig genom msn, sms och chatten på FB... Tack för allt stöd!!! Ni e underbara...

Möte i skolan idag också. Lucas lärare och rektor va med. Kom fram till ganska bra saker. Han ska få reducerade läxor så han inte tycker att det är för mycket och jobbigt. Rektorn sa att dom måste ta in en specialpedagog eftersom han börjar i högstadiet nästa år. Känns skönt att dom äntligen tar det på allvar, men är rädd för att det är försent..

I morgon ska vi till Ullared.. ska bli roligt. Lite vinterkläder och så. Väl behövligt om inget annat. Är så trött nu så jag orkar inte tänka, men samtidigt så uppe i varv så jag undrar om jag somnar inom den närmaste tiden... Natti natti folket...

Gummor e vi allihoppa...

Veckan har än så länge varit kanon... Varit roligt att jobba för en gångs skull, och livet i övrigt känns bra.. Kanske för att min man snart kommer hem, kanske för att jag har så underbara vänner trots allt... Känns skönt att få vädra av sig med vänner som fattar... som bryr sig och visar sympati. Men jag saknar att umgås. Har alltid haft mycket folk omkring mig. Är liksom inte van vid att man inte umgås tätare än vad vi gör nu. Men när man bor ett antal mil i från varandra så är det inte lätt, och det är ju inte bara 1 som bor långt bort, utan fler.... och inte på samma ställen heller, utan flera mil åt olika väderstreck... Det är ju inte som att gå hem till bönan och ta en kaffe en stund innan det är läggdas för barnen. Bönan är min klippa... jag tycker jag har tufft, men hon som har förlorat en förälder och nu ska komma igenom en sorg, finns alltid där för mig och lyssnar när jag måste prata av mig.... Och jag går gärna hem till bönan och tar en kopp kaffe och byter ett par ord och skratt.. Det förgyller min vardag. Tyvärr blir det inte lika ofta längre då man jobbar så knasigt, det va andra tider då man gick hemma med småbarnen. Men vi tränar så ofta vi kan ihop.

Idag har jag haft ljusparty... kom ett gäng goa gummor. Ett par härliga skratt som vanligt bjöds det på... inte nog med det så drack dom kaffe så det spruta i öronen på dom... Och jag bara längtar till på tisdag nästa vecka för då ska vi till Ullared... Jippi!!!

Nä om jag ska gå ut med hunden, sen sova kanske.. hade varit väldigt gott... Natti natti på er.

Torsdag.....

Så va det torsdag redan och veckan har bara runnit iväg, trots att jag har varit hemma med sjuka barn så har den ändå runnit iväg. Pojkarna har varit lugna, Wictor har varit lite uttråkad men det har gått bra ändå. Han och Lucas gick ut en sväng i trädgården och fixade med hans gammla cykel... oj då.. där va ena däcket av visst.. stolt va Lucas att han hade kunnat mecka av det.. Men vädret har ju inte varit det bästa, så gräsmattan var en leråker, och ungarna såg ut som 2 lergubbar. Men dom hade roligt. Själv har jag hållt på och grejat här hemma i köket. Slängt en massa bröte, gått igenom massa gammla papper som sparats, skrubbat lite var och stans... det blev nästan lite tomt i köket, ljudet blev högra och klarare när man prata.. Inte långt ifrån Eko. Nu kommer snickaren i morgon, nya bänkskivor, ett nytt skåp osv.. Men tyvärr kommer nog inte målaren förrän i januari... känns som en evighet till dess... Vill ju ha allt klart på en gång... så man kan hänga upp nya gardiner osv... Tålamod!!!

Syrran min älskade fridolf.... Hade jag kunnat så hade jag tagit mitt pack och pack och åkt... Helst nu om jag blir arbetslös i december. Skulle verkligen behöva lite andrum... Barnen hade ju självklart fått följa med. Och gubben min, iallafall 1 vecka sen hade han fått flyga till Norge igen... någon måste ju jobba och dra in pengarna...

Oj nu ska jag gå och sova, för nu känns det som john blund drar i ögonlocken.... natti natti folket..

Ny frissa....

Veckan börjar bra.. får vara hemma för vård av barn. Wictor är jätteförkyld. Och idag vakna Lucas också dålig. Och jag är rastlös till tusen...

La ut gammla bilder igår på FB.. trodde folk skulle tycka det va roligt att se gammla galna festbilder m.m. Men efter gårdagen så har jag förstått att även där är vi väldigt olika. Alla kan inte bjuda på sig själv och stå för det man har gjort. Jag kan bjuda på sådant, rör mig inte i ryggen... Men jag sårade visst någon väldigt mycket genom att lägga ut en bild, som hon skulle för några årssedan skulle skrattat åt jättemycket. Men nu ringde hon mig helt hysterisk och tyckte jag var respektlös osv... Inte en suck fick jag att förklara mig. Så förlåt mig om du fick ett rent helvete med din puckade kille, det va verkligen inte meningen!!! Hade jag ens misstänkt att du skulle få ett sånt helvete så hade jag ju inte lagt ut den... Vet inte ens om du kommer att läsa detta men men... bilden har jag tagit bort... som sagt... vi andra skratta gott när vi såg den, men inte visst alla....

Jag måste klippa mig och färga håret.. har ju en 3 cm bred kant av grått hår, mindre snyggt kan jag be att få tala om.. Och nu är jag så trött på det blonda så nu blir det något lite mörkare.. Kollar lite på frisyrer.. hittat 3 jag gillar... ni kan väl hjälpa mig genom att säga eran åsikt...

frisyr 1

frisyr 2

frisyr 3

Jag gillar den första och sista... fast inte kort lugg på nr 1... för det klarar jag inte av, varje gång jag klipper lugg så ångrar jag mig. Ja vi får se vad det blir... och när det blir =)

Kanske ska ta mig något att äta, har glömt mig själv, bara tänkt att barnen ska vara mätta och glada... kram kram

Mina älskade barn...

Mamma älskar er.. men ibland blir det för mycket. Problemen tar aldrig slut, det bara fortsätter och fortsätter.

Dagen börja så fint, jag och niclas har en livlig diskussion angående pengar, bilar m.m... Blev hysterisk i min ensamhet när Niclas hoppa in i duchen. Åker iväg sen och tränar, det va gott och tänka på lite annat. Väl hemma igen så påmindes man om verkligheten med en gång.

Dags för möte i Lucas skola. När Lucas var 5 år så påbörjades en utredning på neurologen för att han var sen i motorriken och var väldigt okoncentrerad. Då fastställdes det att han inte hade något som påverkade det utan han var sen motoriskt. Har dock fått papper från neurolegen att pga av hans okoncentration och det sena motoriska så behöver han stödhjälp i skolan. När han sen var 7 år så tog skolan vid och gjorde en psykologisk bedömning. I dom papprerna står det också att han bevöver stöd hjälp. Sen splittrades klassen, en ny fröken som inte visste något, och en ny rektor på skolan. Hela tiden har jag fått höra att skolan inte har några pengar, osv. Nu har det gått så långt att jag blir frustrerad så jag blir alldelles gråtfärdig när jag skall hjälpa han med läxorna. Han läser inte meningar ordentligt, bara chansar vad det står. Och glasögon har han så det är inte det. Blir väldigt lätt okoncentrerad, tex när han spelar rugbymatch så kan helt plötsligt glömma vad han gör för att titta på annat. Kulmen blev när jag var på utvecklinssamtal dagen innan skolavslutningen i våras. Läraren tar fram en cirkel där dom målar i hur mycket barnet har uppnått målet. Ohc i vissa ämnen hade han inte uppnått målet i för årskurs 4. Jag blev arg, chockad och ledsen. Kände det att för fan, här har jag kämpat så och nu så tror hans 2 lärare att han kommer behöva gå om årskurs 5. Ringde rektorn och sa att jag har papper från det att han är liten att han behöver stödundervisning, och nu hotar lärarna med att han behöver gå om en årskurs. Men den här rektorn, en ny rektor igen, va lite emot att elever ska behöva gå om ett år, utan tyckte som jag. Och nu för någon vecka sedan mötte jag skolsköterskan. Vilket vi känner från BVC. Pratade med henne och nu har hon tagit tag i karusellen. Nästa vecka ska hon ta upp i elevhälsan att Lucas ska få remiss för att kolla så det inte kan vara adhd eller dyslexi. Och det var jag som tog upp det att jag ville detta. Men sen kände jag hur känslorna kom över mig om hur man ska orka gå igenom utredning efter utredning igen. Det har varit så jädra mycket den senaste tiden. Carro blev ju misshandlad i skolan och innan det så var det också en massa... det har liksom löpt pararellt med Carro och Lucas. Och sen gjorde jag också utredningar på Östra på båda barnen samtidgt för olika saker... Nu är det oki med Carro, hon går i en skola i kungälv och mår jättebra. Är en helt annan unge. Men Lucas är frustration. Nästa år ska han också börja i kungälv men han måste ju komma ikapp sig här först.

Jag tror inte att jag orkar mera nu, hur mycket motgångar ska man orka med.? Hur mycket orkar man ta in? Idag har jag inte gjort annat än att grina. Finns få stunder då jag inte grinat. Bränner i magen, magkatarr börjar bli ett faktum. Varför kan det aldrig få gå mer än ett par veckor innan allt faller samman igen. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Någon måste ju vilja mig väldigt illa.

Ska ta hand om min lilla son nu, titta på idol och dricka vin och försöka sluta gråta.............

Jo det kan fan bli värre tydligen....

Åkte till jobbet igår med gott humör, och va på gott humör ända fram till jag frågade chefen en fråga. En fråga som jag inte ville ha det svaret på. Men jag kände att jag var tvungen. För just nu så är det så mycket besparingar på jobbet. Vi har en tjänst ledig nu för att en är tjänsteledig, men dom sätter inte in någon vikarie på den, för det finns folk i huset som kan täcka upp. Orolig som man blir eftersom min anställning går ut den 15 december så kände jag att jag måste fråga. Och jodå, jag skulle inte räkna med att få stanna kvar... Med andra ord, jag blir arbetslös, med en dagspeng på 320 kr om dagen minus skatt... jädrar va rik jag blir.. löjligt ju!! Hela min värld rasade samman igår. Eftersom jag har kollat arbetsförmedlingen ca 1 gång i veckan i säkert 2 månader nu, så vet jag att det är så minimalt med jobb för Undersköterskor.. Jag var så arg, ledsen och frustrerad igår så jag ville bara skrika rätt ut.

Varför måste vi alltid ha motgångar i den här familjen... det är ta mig fanemig hela tiden, så fort vi börjar återhämta oss ekonomiskt så slår det ner en bomb. Jag som precis har gjort avbetalningar på skulder tex... hur fan ska jag ha råd att betala dom sen?? Vill bara storgråta, skrika hysteriskt och vill ha ett jädra svar på från någon varför det alltid är vi som ska drabbas... Sen sitter folk och dömer en och undrar hur man har lyckats hamna på kronofogden m.m... Säger bara, vänta du... en vacker dag kanske du är där... det är så jädra lätt, även om man försöker och försöker och gör allt för att stoppa det, men tillslut går det inte... och det är inget man är stolt över, man blir ledsen, man blir väldigt ledsen, man kan knappt leva, för vad du än ska göra så är du omyndig förklarad av alla. Om min tv går i sönder.. ja jag ska vara glad om jag hittar en bra på blocket.... Jag har inte möjlighet att slänga upp en platt-tv på väggen.... Min dotter vill inte tex att jag kör med min bil på utflykter i skolan.. för hon skäms så... stackars barn. Flytta.. jo tack.. just nu så kan jag se mig i himmlen om att få flytta... säger bara fy fan....

Nä nu ska jag ta mig en kopp kaffe, och äta några kanelbullar... den enda lyxen i min vardag känns det som nu... Kram på er..