Varit en del omumlande dagar.. Ingen hemlighet precis att jag har deppat över mig själv ett tag. Börjar precis släppa detta och då kommer nästa tunga sak. Niclas som har klagat på tandvärk, förkylning och förlorad känsel i ena ansiktshalvan, hamnar på sjukhus. Jag lyckas ringa precis när ambulansen är där för att hämta honom, men han är inte kababel till att prata. Utan en arbetskamrat berättade för mig hur hastigt han blev riktigt dålig och att dom då valde att ringa ambulans.. tror jag frågade han 3 ggr om han skojade. Men det gjorde han inte tydligen. Åkte och tränade och sen när jag kom hem så försökte jag ringa han. Inget svar.. Ännu mera orolig. Tillslut så ringer han. Man hör knappt vad han säger, bara sluddrar. Sen ringer han senare igen. Låter lite bättre. Dagen efter går och han skickas till ett nytt sjukhus för vidare utredning. Dom kommer inte fram till så mycket. Läkarna ville behålla han till på måndag, men han vägrade. Han ville hem till familjen. Vilket jag så sätt är väldigt glad över. För nu vill jag bara ha hem han.
Har tränat MRL idag igen. Börjar se lite resultat. På magen till min förtjusning. Lite plattare.. som arbetskamraten sa; din muffinsring har krympt... och det stämmer, har ingen kant som hänger över byxorna längre. Men rumpen och låren ser jag ingen skillnad på... och magen ska blir ännu plattare, för det ser dock ut lite som jag är gravid än.
Så har man SEMESTER också... Ska bli så underbart. men nu är jag så trött så jag nästan somnar här bakom tangentbordet..... natti natti folket..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar